Skrev på tåget imorse på väg till jobbet... Så, här kommer de..
"Försöker begripa mig på vad som händer bakom din busiga lilla blonda lugg.
Men, mamma fattar inte ett dugg.
Jag ser ett par pliriga ögon skina ikapp med solen. För att i nästa stund börja skrika och gråta.
Som en obegriplig gåta!
Älskar att du börjar berätta med ord. Bubblar om allt mellan himmel o jord.
Man kan räkna med ton av kärlek och kel. En smäll är inget ovanligt, men ack så fel.
Nyfiken på vad som händer på natten när du ropar mamma en del. Drömmer du?
Är du rädd? Känner du dig osedd?
Njuter när du med dina knubbiga små händer klappar min kind. För att i nästa sekund bli som en virvelvind.
Det är inte lätt att vara två år och själv inte veta vad som försiggår.
Mamma älskar dig i kvadrat upphöjt med enmiljon. Idag och resten av alla våra år."
Till vår älskade Max som är världens bästa lille unge..
" Jag vet att känslan ligger i mig. Men den speglar sig genom dig.
Försöker vara stark och att inte tappa mark. Det är svårt. Mina minnen suddas ut. De som en gång var vårt!
Sömnlös natt. Inte en blund. Det svider till en kort sekund.
Jag försöker leva med det. Men det är inte lätt.
Kan man leva på något annat sätt?
Saknar dig!"
"En stjärna är född. Så ljus och så uppenbar.
Från första stund jag såg dig, väcktes en känsla inom mig. En instinkt. Ett svar.
Din framtid är skriven. Den är redan klar.
Vårda den väl. Det säger jag av mer än ett skäl.
All lycka min stjärna. Följer dig, det gör jag mer än gärna."
Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar