Madeleine Santiago Art

tisdag 27 december 2011

Gott slut!

Nu har det redan hunnit vara julafton och några dagars ledighet. Länge sen jag kände mig utvilad efter en sådan här helg. Det gör jag nu. Lugn och skön julafton med min familj samlad runt Kalle Anka. Julklappar och tomte såklart och ett traditionellt julbord. Allt i barnens takt. Julafton är deras dag.
Vid något tillfälle under kvällen lekte barnen med sina nya leksaker, jag låg och stickade och Christian läste i en bok och i bakgrunden spelades lugn julmusik. Himmelskt! Nyttigt att ibland slå av på tempo och alla måsten och faktiskt välja lugn och ro. Det behövde vi. Tomten kom med en ljuvlig Nespresso i julklapp i år och den går varm typ hela tiden.

Lite jobb i mellandagarna men redan på fredag står det semester i kalendern igen. Lördag skålar vi in det nya året med bästa vänner. 2012. Vi börjar 2012 med en veckas ledighet. Felix och Christian åker med kompisar till Vemdalen för skidor och jag och Max myser hemma.

Inser att 2011 fullkomligt susat förbi. Det har varit ett roligt men hektiskt år. I synnerhet hösten. Min kropp har sagt ifrån och jag har lyssnat. Nu kan det bara bli bättre och jag tror att 2012 kommer leverera en salig massa roligheter. Det kommer bli riktigt bra.
Jag är redo.

Ses.



35 års kris redan nu?




måndag 12 december 2011

Julstämning

Konsten att lyckas vända en morgon från att vara helt fel till att bli helt rätt. Hände idag. Morgonen började med migrän, byxor som sprack precis innan möte, bad hairday, bet av en bit av en tand. Spillde kaffe på kavajen och annat fummel. En riktigt typisk skitmorgon.
Lite bättre blev det när vi fick fina resultat på ett efterlängtat möte. Med dunkande huvudvärk tog jag mig ändå igenom dagen. Men med något stressade steg lämnade jag, mitt i ett annat möte, jobbet för Luciafirande på skolan.
Min dåliga dag (huvudvärken som bortblåst) tog slut i samma stund jag klev innanför skolan och in i Felix klassrum där inget annat än harmonisk julstämning infann sig. En urmysig klass som stod fint uppradade och lussade för oss föräldrar, syskon, far och morföräldrar och fröknar. Felix berättade efteråt att det hade varit pirrigt att sjunga inför så mycket människor. Men det gick såklart riktigt bra. En känslosam mamma, jag, satt stolt som en tupp (med en sovandes Max i knät) och bara njöt i stunden.  Finns det något viktigare i ens liv, egentligen? Än våra små barn. Älskar mina och är så galet stolt över dem.


Mina lussebullar var dessutom uppskattade. Pricken över i.

Imorgon är det dags igen, Lucia! Vi har vårt traditionella luciamys på jobbet imorgon bitti och sedan är det Max tur på dagis. Vår lille tomte!

SOL










Bild lånad från google.. 

söndag 11 december 2011

LoVe.

Ja men herregud vad tiden går. Blomman är inte ens i närheten prioriterad i mitt liv just nu. Har dessutom funderat på att skrota den.. Är övertalad att låta bli. Kanske dyker det upp tillräckligt med tid och energi att fortsätta. Parkerar tanken så länge.

Tredje advent idag. Skymtade maskrosor utanför vårt fönster imorse. Inte en, utan säkert tio. Och nya knoppar på rosenbusken vid entrén är nu en vana att se. Sa jag tredje advent? Alltså en otroligt mild vinter.
Jag är inte det största fan av vinter med snö och slask, men nu längtar jag verkligen efter vitklädda vyer. Och barnen ska vi inte prata om. Tjatar och längtar efter snön, de är mer än redo.

Imorgon är det lucia på Felix skola. Och eftersom jag är klassmamma och älskar att baka, erbjöd jag mig att baka lussebullar och fixa pepparkakor. Så hela förmiddagen har jag ägnat åt att knåda ut ett hundratal mumsiga bullar. Vad gör man inte.. Tror att det blir supermysigt tillsammans på skolan.

Igår samlades vi några tjejer för lite glögg (läs vin) på Sealoge nere i Gåshaga. Vi fick soffhörnan framför en tänd brasa. Hur bra kan man ha det? Underbara tjejer, tack och God Jul!

Har idag även lämnat paket till Projekt hundralappen. Som för sjätte året i rad lägger ett enormt hjärta och tonvis av engagemang åt de behövande. Fantastisk insats! Och det känns fint att fått bidra med något.

Annars känns livet bra. Jag får glädjerus i kroppen avigt och rätt. Och det känns rättvist. Och är otroligt efterlängtat.

Jag ler. Massor!
Love love love