Trots dramatik några timmar innan firadet av våra födelsedagar och hela familjen samlad så hann vi ändå tanka väldigt mycket kärlek. Pappas plötsliga insjuknande igår eftermiddag och som sedan slutade med akut operation, skapade naturligtvis vågor av oro. Tur i oturen var familjen samlad och tillsammans är vi starka. Hur skulle mamma klara sig själv i all oro. Och det kändes fint att kunna trösta på noll centimeters avstånd. Vilka underbara syskon jag har. Jag älskar min familj!
När någon i ens närhet plötsligt blir sjuk känns allting annat som tynger en, väldigt lätt.
Nu kommer pappa bli bra, tack och lov. Men fy sjutton vad jobbigt. Tar aldrig något för givet och är otroligt tacksam för min familj.
Oerhört tungt att åka 60 långa mil ifrån honom idag med bilden av honom i sjukhussängen på näthinnan. Orättvist. Folk på tåget tror väl jag är en idiot som låter tårar rinna fritt. Jag kan inte bry mig mindre.
Vi ses snart igen.
förstår precis hur du känner dig, tufft men tillsammans är man stark
SvaraRadera