Det var länge sen..

Dammar av Blomman för ett numera sällan inlägg. Den prioriteras helt enkelt inte.
Otroligt mycket händer utanför cybervärlden och det är där jag lägger mitt fokus nu. Allt är inte jätte kul. Som nu, förbannar jag influensan. Vidriga sjukdom. Länge sedan det bodde 40 graders feber och segt tjockt slem i kroppen och där varenda led i kroppen gör ont. Sjukt otacksamt.

Jag har hunnit fylla 35, sedan jag uppdaterade här. Och börjat en resa jag för länge sedan borde tagit tag i. Allt händer vid 35?! Men, det är min resa och den börjar och slutar med mig.

Jag hade en fantastisk födelsedag som jag lyckligt nog fick fira ihop med nitton underbara tjejer. (Blev väckt på morgonen med sång, bubbel, frukost på sängen och paket av pojkarna i mitt liv, min familj. Bästa starten på dagen! )
Det kändes riktigt fint att få dela min dag i glädje, skratt, vänskap, sång och dans. Hela natten lång. Faktiskt precis vad jag behövde. Otroliga presenter och med ett varmt hjärta sparar jag den 9 mars 2012 i minnesbanken, för alltid. Tack snälla familj och vänner för att ni gjorde min dag.
Tack snälla Anne för din otroliga insats. Du gjorde att jag kunde slappna av hela kvällen. Värdefullt. PUSS!

Så näst på tur, förutom att varje dag vara i dagtäta rum, ska jag äntligen ta körkort. Det är sant. Nyper mig i armen flera gånger, det är sant. Oj vad det kommer underlätta i våra liv. Dessutom ska jag gå en kurs i oljemålning (tror jag har bestämt mig!) Innerligt tack!

Jag räknar kallt med att en vacker dag kunna tänka tillbaka på den här perioden i mitt liv och känna att jag aldrig skulle vilja vara utan den. Jag hoppas att den dagen kommer snart.

Vi ses.

M

Det blir aldrig som man tänkt sig, och det är ok..

Trots dramatik några timmar innan firadet av våra födelsedagar och hela familjen samlad så hann vi ändå tanka väldigt mycket kärlek. Pappas plötsliga insjuknande igår eftermiddag och som sedan slutade med akut operation, skapade naturligtvis vågor av oro. Tur i oturen var familjen samlad och tillsammans är vi starka. Hur skulle mamma klara sig själv i all oro. Och det kändes fint att kunna trösta på noll centimeters avstånd. Vilka underbara syskon jag har. Jag älskar min familj!
När någon i ens närhet plötsligt blir sjuk känns allting annat som tynger en, väldigt lätt.

Nu kommer pappa bli bra, tack och lov. Men fy sjutton vad jobbigt. Tar aldrig något för givet och är otroligt tacksam för min familj.
Oerhört tungt att åka 60 långa mil ifrån honom idag med bilden av honom i sjukhussängen på näthinnan. Orättvist. Folk på tåget tror väl jag är en idiot som låter tårar rinna fritt. Jag kan inte bry mig mindre.

Vi ses snart igen.