Om min man ber mig packa väskan och flytta till månen. Då är det illa. Då vet jag att jag har tänjt på gränsen för dåligt uppförande en aningens för långt. Han förstår ingenting och hänger inte med i svängningarna. Han efterlyser sin snälla, glada, roliga fru. Medans jag vill ha förståelse och varma kramar. Krock! Venus och mars, hur var det nu igen?
Kan erkänna att stundvis vill jag inte själv vara jag. Skitjobbig, med horn i pannan, ont i magen, vätskefylld, finnar och med ett sjukt dåligt humör. Kort stubin behöver jag inte ens nämna. Vem vill vara sån?
Den mest hatade veckan på månaden har infunnit sig. Blä!
Älskar dig min fina man.
Imorgon är det bättre. Amen och förlåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar