Medans jag sitter och gnuggar knölarna på jobbet kommer jag att tänka på min fina mamma.
Det är en stor dag idag (egentligen inte förrän i början av september, först semester) för henne där en massa känslor spelar in. Säkert med en skräckblandad förtjusning.
Hon går i pension. Hon säger tack och hej efter 50 år i arbetslivet. Ringde henne i morse för sista gången på hennes jobbnummer för att önska henne en lycklig dag. Sista gången jag hörde henne säga sitt namn följt med ..läkarsekreterare skåne syd..
Det är jätte konstigt. Hon är ju inte gammal. En pensionär har ju alltid varit en riktigt gammal människa som varken hör eller ser. Läs, min uppfattning som barn.. Min mamma är ung. Jätte ung. Svårt att ta in. Hon är klok nog att kalla det gå på en livslång semester. Och det tycker jag att hon gör rätt i.Nu ska hon och pappa dela vardagen tillsammans istället. Då 24 timmar om dygnet. Anpassa sig och sedan göra det bästa av situtionen. Komma till oss lite oftare. Ut och resa. Påta i trädgården. Börja måla. Men framför allt hoppas jag att de båda njuter av varandra och sin "långsemester". Värda!
Hon vänder blad. Vi finner oss i det.
SKÅL och g r a t t i s vackra mamma! Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar