Har i snart en vecka varit hängig med en envis förkylning som idag visat sin absolut fulaste sida. Ja, det är ju bra att stanna hemma från jobb och vardagsstress då. Det gjorde inte jag. Alla måsten på jobbet, möten och gud vet allt, som gått före. Och istället ignorerat det faktiska. Med en inställning om att har jag ingen feber är jag inte sjuk. Känns det igen? Sotar för det idag. Har dragit min gräns och inser att man kan vara sjuk även om febern lyser med sin frånvaro. Bråkiga bihålor, grym huvudvärk, svullen hals, glansiga ögon och en slut kropp får vara tillräckliga själ till att jag stannar hemma idag. Om inte jag tar hand om mig vem skulle göra det då?
Kryper ner under täcket efter en kopp värmande te innanför bröstet. Senaste Sköna hem och en hoppfull tanke om att imorgon är det bättre.
Slår ner på tempot och tackar mig själv. Så.
F*n
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar