Det stora i det lilla

Var det någon som påstod att det är plättlätt att vara förälder? Med allt vad föräldrarskap innebär. I medvind och motvind. I litet som stort. Tror inte det. Men herregud vad det är underbart! Att få vara just, förälder.
Behöver bara nämna att jag är världens lyckligaste mamma. Och så stolt. Även när man i stundens hetta är redo att kasta in handduken efter långa tuffa matcher i barnuppfostran eller trotsbryt.

I lördags fick jag uppleva ett ögonblick som var ett av de lyckligaste i mitt liv. Det är absolut inget märkvärdigt. Men det gjorde att jag kände mig otroligt rik. En stund jag alltid kommer bära med mig. Så länge jag lever.
Jag, Felix och Max tog våra cyklar och gav oss ut på äventyr. Felix på sin cykel (han är otroligt duktig för att vara nybörjare) och Max bak på min. Att få se min stora gosses frihet lysa i ögonen när han susade fram och Max sjungandes bakom mig på barnstolen, var ren Lisa för själen. Turen tog oss ut på Långängen och långängsgården för lite lunch. Att sedan få sitta där tillsammans med dem jag älskar mest i hela världen, med strålande sol och med cyklar lutandes över magisk gärdsgård (redo att sedan ta oss vidare på ängarna) i en blomstrande trädgård och god lunch gjorde att jag nästan höll på att spricka av lycka.

Vilken lyckost jag är. Im just saying..

Det är måndag. Jag är frisk och jag älskar mitt liv.

M.



Bild lånade jag här.