rEgleR

Har ibland väldigt svårt att hålla mig "inside the box." Då jag kan tendera att välja andra alternativa vägar. De något kreativa, kanske osvenska, ojanteliga vägarna. Och det kan ju vara kul. Och det är det. Ibland.

Och ibland är det inte det. När jag trampat över gränsen eller över en oskriven lag, eller på någons tår. 

När någon tycker annat. Då backar jag. Tar en oerhört passiv roll. Vill helst vara osynlig. Krypa in och skämmas.

För vad, kan man tänka? För att vara jag?

Jag får inte vara för glad. För rolig. För framåt eller bakåt. För påhittig eller utsvävande. För snygg eller för ful. Nähä, men var står reglerna då? Hur ska man vara?

Det handlar naturligtvis mest om min egna sinnesstämning.

Hur jag för stunden mår. Idag är ingen bra dag. Just nu är känselspröten ute. Och jag är osynlig.

Det är inte lätt att passa in i den satans boxen. Är det fel att kliva utanför?

Blir så trött. Främst på mig själv som tar åt mig. Men mest på andra. Det är lättare så på något vis.

Vansinniga känslostormar till att ställa till det. Jag älskar ju att vara jag.