Egentligen borde jag explodera och agera utåt. Med tanke på vilket litet "mini hell" vi går igenom nu. För det är så jag känner egentligen..inombords.
Men jag kan inte. Jag vill inte. Det blir både tråkigt och lite scary. Jag är inte på topphumör, men jag är inte idiot heller. Känner mig lite ledsen bara.. Nere.
Big deal. Vi kommer komma igenom dessa sjukdomar. Vi kommer klara det. Det är ju inget ovanligt. Otur. Ja. Men inte ovanligt.
Måste bara tänka heeela tiden på att barnen är viktigast. För det är dom. Annars kvävs jag i dåligt samvete gentemot min arbetsgivare. Känner mig som en kass anställd, kass kollega och medarbetare. Missar otroligt mycket. Inte minst gemenskapen. De är ju faktiskt som en extra familj. Jag trivs så bra på mitt jobb. Älskar mitt jobb. Saknar det oerhört mycket. Måste bara tillägga att bättre förståelse än vad mina kollegor har, finns ingen annanstans. Tack rara Ni!!
Jag borde komma igång med träningen, men KoM iGeN!! Jag orkar inte. Fastän jag vet att det är den bästa medicinen mot allt. För mig.
Om jag känner mig tillräckligt motiverad blir det några pass i veckan. Kanske..
Onsdag blir det AW med världens bästa Frippe iallafall. Det ska bli kul. JiNxA inte mig nu bara för att jag ser fram emot något sååå himla mycket... Jag vill så gärna komma iväg. Och det ska jag också.
Min kära hubby har kommit fram till att vi kan ha ett "garage sale" med allt vi har i förrådet. Finns prylar till alla. Jag lovar. Kom och ta!!
Nåja, till våren kanske..
Håll tummarna på att det blir en helt vanlig måndag imorgon. Med dagis och jobb på schemat.
Dagens(visa)ord blir: Håll för guds skull Era sjuka barn borta från dagis. Tack!
Må så gott som bara DU kan.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar