Imsiga vimsiga Madde

Imse vimse Madde klättrar upp för trån. Ner faller Madde spolas bort i regn.
Upp stiger Madde torkar bort allt regn.
Imse vimse Madde klättrar upp igen......

Så.

Kommer på mig själv att jag slutar andas ibland. När jag andas så gör jag det inte med magen. Varför? Har jag så mycket inre stress? Ut med den då.
Jag känner mig glad. O jadda jadda.. Men är inte riktigt i fas. Med mig själv.
Märker det väldigt lätt. Då vill jag förändra en massa saker. Det jag tänker på först är att jag måste förändra mig själv. Byta hårfärg, klippa mig.
Jag är konstig. Punkt.
Har ingen förklaring till beteendet direkt. Får väl betala massa pengar och ligga på en soffa och få det berättat av ett proffs istället. Bra att jag är medveten om det iallafall. Blir lättare att ta hand om det då.
Och för guds skull. Jag har blivit mycket bättre med åren.
Gå till frisören ska jag göra ändå. Men kanske inte göra något drastiskt. Fast det vet man aldrig...
Tänk berg och dalbana... eller hur?

Nu efter jag har skrivit detta och läst igenom det. Känner jag spontant att det första jag vill och ska förändra är mitt tankesätt. Mitt riktiga tankesätt. Så som jag brukar tänka. Positivt tänk!
Det är trist att känna att jag inte är värd något. Att jag måste få bekräftat av andra att jag duger och är bra precis som jag är.
Jag kan berätta det för mig själv!! Men jag tror inte på mig. Inte just nu.

Blir tom ledsen (inombords klart) när Max går omkring och säger "dumma dig mamma". Hans första mening med tre ord. TACK! Vad är det för fel på "Jag älskar dig" som första ord istället? Det enda positiva med detta är, han har absolut ingen aning om vad dum betyder, hans tal har blivit mycket bättre och han är precis hur söt som helst när han säger det. Älskar dig lillfisen.

Hoppas på att få vakna upp riktigt jäkla positiv i morgon. Men det är liiite svårare att vara positiv just nu. Märker det på väldigt många människor runt omkring mig. Det känns som om det är fler än jag som går omkring och håller andan. Man är trött. Man orkar inte ens klaga på vädret längre. Det här snökaoset har ju blivit världens snackis..

Jag och Max (mest jag, Max blev rädd för vispen...) bakade en citronsockerkaka idag. Vi bjöd över Kicki och Ida på lite fika. Det var precis vad vi behövde. Mys!
Gjorde jordens godaste gryta till middag. En typisk söndagsmiddag. På en tisdag. Super god.

Det blir dagis och jobb imorgon. O hör sen...

Nu ska jag och Christian dricka kaffe och äta upp resten av kakan och prata om livet..

(Ta inte in min negativitet nu, lämna den här i bloggen, precis där den ska vara... och stanna..Det ska jag.)

Sov gott raringar.