Känner att jag står vid ett vägskäl. Behöver välja en väg. En ny väg. I mångt och mycket.
Letar tecken. Söker i mitt inre. Trevar fram. Fumlar rent ut sagt.
Känner mig ledsen. Liten.
Borttappad och ensam.
Idag har min mun inte velat le. På hela dagen. Mitt hjärta däremot, log när jag hämtat barnen.
Varför är det så här? Varför ska det vara så jobbigt att vara jag ibland?
Svälj huvudet och byt kropp liksom...
Bort för en liten stund. Snart nya tag.
M.
Fina du...har inte varit här på ett tag... Känner så igen dina känslor, även om jag inte vet vad de står för. Skönt att höra att du är bättre nu iallafall, ibland behöver man liksom rensa lite...
SvaraRaderaSTOR kram till dig!