.Fin helg.

Har jag lovat mina barn skridsko och snowracer. Då får man hålla det. Och det har jag gjort. Fet parantes kring opigg kropp och har istället njutit i sällskap med världens finaste små barn. Heldag med skridskor igår där vi började i ishallen och sedan fortsatte på iskalla Kottlasjön. Max provade åka skridskor för första gången och det gick bra, men bara en kort stund. Jag och Felix däremot, vi är numera Isprinsen och prinsessan. Vi kände oss supertrötta efteråt, men väldigt nöjda. Otroligt roligt.

Imorse åkte vi till Sats. Barnen fick leka av sig på minisats och jag och Christian fick ett fantastisk skönt träningspass. Svårt att träna lugnt. När jag är där vill jag känna att jag verkligen får ut något av träningen. Inget slöa, det går bort. Benen kommer svära åt mig hela veckan..Värt!
Sen packade vi ihop lite varm choklad och lite fika och drog till pulkabacken. Snowracern och stjärtlappen glödde i backen med mig och Felix på. Och vilken fantastisk dag sen. Solen har strålat och snön har gnistrat vackert på marken. Ljuvligt! Max har haft gymnastikdebut och hängt med sin käre pappa.

Vi är rörande överens om att helgen inte riktigt räcker till. Vi har inte hunnit med allt som vi planerat. Storhandling bl a, det har hamnat långt ner på vår todo list. Nåväl. Helgen har handlat om barnen så allt annat kan egentligen kvitta.
Ikväll fick vi sällskap av finaste Anna på lite fika. Hjärta av guld och otroligt uppskattad av oss. Dessutom är hon polis. Förstå hur cool hon är i barnens ögon. Lycka.

Kryper ner i sängen med ett leende. Fin helg till ända. Vill alltid ha det så här.

Sov gott. 

Kom igen.

Noll glamour. Bara jag, på bättringsväg..

Hade inte bokat in sjukdom i en redan full kalender precis. Typsikt.
Men jag sänker garden en stund och rider ut det som tydligen ska passera. Svårdefinierbart, men magis kombinerat med halsont och feber. Typ.

Trots att jag kände mig halvbra i onsdags bet jag ihop och träffade Frippe en stund. Ville inte missa det för allt i världen. Belgobaren var fullsatt så vi fick dela bord med andra. Två briljanta karlar med näsa för affärer och med en brutal ärlighet, som åtminstone inte jag är van vid. Det begränsade våra galna skratt och vår vanliga jargong vi har när vi brukar ses och som istället tog en helt annan vändning. Djupa diskussioner inleddes med herrarna och där både jag och Frippe fick tänka till en aning. Frågor som "Vad gör man för pengar?" "Hur långt kan man gå för just, pengar?" "Vad hade du valt, ditt eget liv eller rädda 100 000 oskyldiga människors?" Hur vi nu kunde dras in i de här samtalen.. Det var väldigt intressant och jag är förvånad hur lätt en okänd människa kan läsa av mig. Skrämmande, faktiskt. Men, det var deras jobb. Och svaren på deras hypotetiska frågor har jag inte. Jag vet bara att pengar är långt ifrån allt. Och att jag väldigt lätt blir placerad i ett fack, tills motsatsen är bevisad. Vilket jag gjorde. Igen.
Kul med människor som passerar ens liv och som faktiskt lämnar ett avtryck.

Fredag igen. Jag längtar efter mina barn. Och så fort de kommer hem tänker jag byta sängen mot soffan för kel med världens finaste små hjärtan.

M.

Så var det med det.

Lungstatus? Same shit! Efter spirometrikoll imorse konstaterade läkaren att min lungkapacitet är ungefär lika dålig som förra gången. Något lite bättre. Men doktorn är inte nöjd med resultatet (inte jag heller) och har nu kopplat in en lungspecialist. Trista kroppjävel! Skit att gå omkring och känna sig halvbra. Men det kommer bli bra. Visst?

Jag gör allt för att träna upp det jag kan. Bygga upp med både muskler och kondition. Och herregud vad bra det känns. Känner mig stark i gymmet. Axlar och armar fick massa kärlek idag. Och så magen såklart. Dessutom är all inneboende stress som bortblåst för en kort stund. Älskart.

AW med efterlängtad vän imorgon. Längtar.

Sov gott.

Bubbel.

Bakom varje person bor en historia. Bakom varje lögn en sanning. Bakom varje tår döljs en sorg. Bakom varje skratt ett hjärta.
Bakom stängda dörrar bor ensamhet. I varje dröm en längtan.
Två sidor inte alltid klara. Att någon gång bara få vara. Mittemellan.


Många år i parallella universum. Stiltje med hopp och längtan. Kärleken förändrad, världsdelar ifrån. Bor jag på ett moln?
Om jag faller fångar du mig då? Eller är jag blind och ska stanna kvar i det blå?


M.

Älskade styrketräning.

Varenda gång jag kliver innanför Sats lokaler och startar ett efterlängtat styrkepass, njuter jag. Varenda kroppsdel bara ler. Jag älskar att styrketräna och känna kontakten med musklerna. Idag kände jag mig stark trots att det var ett tag sedan jag lyfte vikter. Och det ger ju mersmak. Om jag kunde, skulle jag gärna träna varje dag. Bara för att få den där rushen. Jag hoppas ändå pricka in tre pass i veckan och känna mig nöjd med det.

Helgen går fort, så även denna. Gårdagen kunde varit roligare. Men envisa orosmoln och sura miner tenderade att styra stora delar av dagen. Men det är inget inte en söndag som denna kunde styra upp. Idag är vi gladare. Man får väl helt enkelt ta de dåliga dagarna för att kunna uppskatta de riktigt bra.

Ny vecka framför oss. Dessutom vintervitt utanför fönstret. Höjdpunkt mitten av veckan då det står AW i kalendern med världens bästa Frippe. Belgobaren i vanlig ordning och (garanterat) skratt är beställt.
Can´t wait!


M. 

Njuter i stunden

Det enda stället, där jag känner mig som starkast, är precis här. Tillsammans med mina små underbara barn.  Felix sa precis, - "mamma, du är bara bäst!" Finns det något bättre, jag undrar? 

Det är lördag och en lång vecka har lämnats bakom. Mycket jobb. Mycket roligt jobb. Där filminspelning för internt bruk på vårt företag varit i fokus. Otroligt kul och så fantastiska människor man får lära känna och vara tillsammans med. Har dessutom börjat lite smått som assistent åt en av våra avdelningsdirektörer. Tacksam!

Full av kärlek. Stannar i känslan och njuter. 

M. 

Vad vore livet utan vänner?

Känner mig otroligt lyckligt lottad som får ha så fina vänner i mitt liv. En varm och mysig känsla. Att kunna ta av sig masken och blotta det innersta, som man skyddar så heligt, är svårt och oerhört känsligt. Men med nära vänner faktiskt kunna göra det utan att bli dömd, är en enorm trygghet. Och något jag uppskattar högt. Och att få dela glädje och skratt, byta erfarenheter och få tips och råd är rena grädden på moset. Lisa för själen.
Tack för att ni finns! Kärlek.

Fredagen vart ljuvlig. Turdag, som jag sa. Den avslutades med fina vänner, middag på Patricia, gott vin, många härliga skratt som avlöste varandra. Och dans, så kroppen fick vad den tålde. Lyckliga jag.

Igår firade vi svåger som fyllde 50. Herregud vad åren går. Grattis Jörgen och grattis älskade Felix på namnsdagen.

Söndag och sol. Vinter utanför dörren. Det blir en bra dag.

M.



Bild lånad här. 

.Fredagen den trettonde.

Fredag igen. Huvudet fullt av funderingar. Mycket som är på gång. In good and bad.
Tankar som barnuppfostran, rätt och fel, jobb, döden, lycka, hälsa och kärlek är något som färgar min vardag. Och något jag drömmer oroligt om på natten. Livets stora frågor som ömsom är fantastiska och ömsom läskiga. Berg och dalbana?
Vem har sagt att det ska vara lätt? Men jag är i alla fall öppen och bidrar med min klokskap, så gott det går. Och försöker sudda bort tankar som gör mig ledsen och som får mig att skämmas för att ens tänka dem. Jag borde vara mer tacksam. Verkligen.

Har ett efterlängtat möte idag. Hoppas kunna ändra eller åtminstone lägga till en jobbtitel till min CV. Återkommer i ämnet.
Något mer som är överraskande positivt är att jag har fått ett fotouppdrag. Ett bröllop! Känns otroligt ärofullt, men väldigt läskigt samtidigt. Jag är ju bara en amatör. Tänk om de inte blir nöjda, deras viktigaste dag. Men har lovat att sova på saken och sedan återkomma med besked. Vad ska jag göra?

Min äldste farbror i Spanien är sjuk. Jätte sjuk. Det känns väldigt sorgligt, helst när jag vet att min pappa är ledsen och som befinner sig 240 mil ifrån honom. Det är tur att det finns telefon. Syskonkärlek!
Vi har sagt att vi åker ner till Barcelona om några månader. Tar hand om vår familj. Kramar om riktigt hårt.

Det är fredagen den trettonde och det brukar vara min turdag. Varför ändra på det?
Middag med kära kollegor ikväll är absolut en av dagens höjdpunkter.

Helg, Bring it!

.Äntligen hemma.

Oj vad en veckas paus kan göra susen. Vi har alla hunnit få längta ordentligt efter varandra. Kärt återseende när våra älsklingar kom hem strax efter 18 igår kväll, bubblande om allt de har varit med om. Felix åker gärna på skidresa igen. Väldigt snart.
Barnen pussade och kramade varandra länge länge. Middag och sedan Gladiatorerna blev en härlig avslutning på en mysig lördag. Älskade barn. Jag och Christian kröp ner i sängen och tittade på Kronjuvelerna tillsammans (andra gången för mig) och njöt av en otroligt välgjort serie. Sjukt bra och så otroligt vacker. Djup och innerlig. Briljant, helt enkelt! Måste se om du inte redan gjort det.

Skönaste söndagen har snart gjort sitt, där mycket skratt, benträning (sjukt bra pass på Sats tillsammans med Annica, Hej träningsvärk i en evighet framåt!! ) oxfilé och sista glöggen har varit huvudnummer. Och så lite vin, Megamind, brinnande ljus, bad och lek såklart. Känner inte riktigt för att plocka bort julen ännu. Granen står kvar och stjärnorna lyser i fönstren. Visst är det tjugonde knut dansar julen ut? Då får vi njuta ett litet tag till.

Nu är allt som det ska vara. Imorgon är det måndag och alltså slut på ledigheten, på riktigt. Nu kickar vi igång en ny termin och ett nytt kapitel. Redo.

Ses.

Trettondagen och s n ö!

Pudrad backe med snö! Lycka. 

I natt fick jag sällskap av en gosig Max i min annars stora tomma säng. Vi båda sov till 9.30. Ljuvlig sovmorgon. Att dessutom få vakna upp till ett vitt, soligt Lidingö, gör ju inte saken sämre.

Det kom ett par centimeters snö igår och faktiskt så ligger det kvar. Fyra minus, en varm sol, gör det ljust och fint. Jag begär inte mer och är tacksam för det lilla.


Gårdagen var bra. Att jag valde bryta semestern blev en win win. Toppenmöte på jobbet och Max hade haft det mysigt på dagis med både film, hembakade kakor och lek med några kompisar. Kände mig så lycklig igår (övertrött och bara så glad) att jag inte kunde sluta le. Underbart när man har sådana dagar. Fler tack!

Fredag idag, trettondagen. Den kommer vi spendera med Annica och Theo. Dessutom laddar vi inför morgondagen då resten av våra familjer kommer hem från fjällen. Efterlängtade.

Trevlig helg!

Max igår lycklig i snön på väg hem från dagis

Bryter semestern för en dags jobb och ett möte jag absolut inte vill missa.
Snoozade i 45 minuter, för vänder på dygnet gör jag direkt vid ledighet, gårdagen inget undantag innan jag orkade kliva upp.
Max är på ett ganska barntomt dagis men var ändå glad för det.
Vi längtar massor efter Christian och Felix som blir borta i ytterligare två dagar. Undrar om jag ens får hem Felix från fjällen till ett alldeles snöfritt Lidingö. Han älskar snö och att åka skidor! Nåväl, det dröjer nog inte länge innan både han och vi är i en skidbacke igen. Kärleksfis!

Trettondagsafton. Jaha ja. Men då kör vi väl igång den.

God morgon världen!

Låt kreativiteten ta över din hand

Samlar några av mina porträtt här också. Det är ren terapi och njutning att bara sitta och teckna. Försöker hitta inspiration själv men tycker fortfarande att det är lättare att titta på en redan tecknat bild, men ändå lyckas göra den till min egen. Har hört av någon att varje tecknad kvinna liknar mig. Så är inte fallet, inte en enda är jag. Har provat göra självporträtt. Den åkte rätt i papperskorgen. 

Nåväl, livet är gott och jag njuter av att vara ledig med min lille gosse. Max har sovit sedan flera timmar, så det är alldeles tyst i hemmet. Bara jag och mina tankar. Och stormen utanför fönstret som låter.  

Snart dags att säga god natt åt 3 januari och istället välkomna en ny oskriven dag. Med glädje. Imorgon blir det badhuset. 

Puss

TvÅtusentOLv!

Känner på meningen 2 januari 2012 och det låter riktigt bra. Jag hoppas och tror utan att ta i för mycket (vill inte jinxa något) att 2012 blir ett riktigt fint år. Jag har inte slängt ihop något nyårslöfte utan bär med mig att kärlek, lycka och hälsa är det som får stå i absoluta fokus. Jag har, redan innan nyår, satt upp några drömmål. De tänkte jag försöka nå. Min morot för framgång? Lyssna på min intuition och tro på min egen förmåga. Det ska väl inte vara så svårt?

Nyårsafton var, i vanlig ordning, superhärlig. Vi fick skåla in det nya året med våra underbara vänner på vårt fantastiska Lidingö. Och fick njuta av både raketer och eldlyktor som magiskt lyste upp den mörka himlen och som ringade in ett färskt nytt år. Ett gott slut och ett ännu bättre gott nytt år.

Vecka 1, det står semester i kalendern och ensamtid med världens underbaraste unge, min. Christian och Felix har lämnat Lidingö för en vecka i Vemdalen tillsammans med kompisar. Felix har redan hunnit åka lite skidor. Det är första gången han står på ett par och är tydligen redan frälst. Hurra! Skidskola resten av veckan och han är helt med på banan. Det blir han som får lära mig hur man åker sen.

Nu, Max, jag är fasen kär i ungen! Han är ljuvlig och en fröjd att få hänga med. Otroligt nyttigt att få vara med ett barn i taget. Jag är en riktig lyckost.

Love.