Kom igen.

Noll glamour. Bara jag, på bättringsväg..

Hade inte bokat in sjukdom i en redan full kalender precis. Typsikt.
Men jag sänker garden en stund och rider ut det som tydligen ska passera. Svårdefinierbart, men magis kombinerat med halsont och feber. Typ.

Trots att jag kände mig halvbra i onsdags bet jag ihop och träffade Frippe en stund. Ville inte missa det för allt i världen. Belgobaren var fullsatt så vi fick dela bord med andra. Två briljanta karlar med näsa för affärer och med en brutal ärlighet, som åtminstone inte jag är van vid. Det begränsade våra galna skratt och vår vanliga jargong vi har när vi brukar ses och som istället tog en helt annan vändning. Djupa diskussioner inleddes med herrarna och där både jag och Frippe fick tänka till en aning. Frågor som "Vad gör man för pengar?" "Hur långt kan man gå för just, pengar?" "Vad hade du valt, ditt eget liv eller rädda 100 000 oskyldiga människors?" Hur vi nu kunde dras in i de här samtalen.. Det var väldigt intressant och jag är förvånad hur lätt en okänd människa kan läsa av mig. Skrämmande, faktiskt. Men, det var deras jobb. Och svaren på deras hypotetiska frågor har jag inte. Jag vet bara att pengar är långt ifrån allt. Och att jag väldigt lätt blir placerad i ett fack, tills motsatsen är bevisad. Vilket jag gjorde. Igen.
Kul med människor som passerar ens liv och som faktiskt lämnar ett avtryck.

Fredag igen. Jag längtar efter mina barn. Och så fort de kommer hem tänker jag byta sängen mot soffan för kel med världens finaste små hjärtan.

M.