En klok vän sa, det finns tre bubblor, familj/vänner - jobb och - jag. När det tar för mycket tid åt någon av bubblorna får man helt enkelt kompensera de andra. Bubblorna behöver vara jämt fördelade för att man ska må bra. Eftersom jag nu (typiskt) har rört runt alldeles för mycket och befunnit mig i en total förvirring. I ett mörker. Då var det faktiskt skönt att få ett uppvaknande (säg.. käftsmäll!) och en välförtjänt paus för att inse åtminstone vad som är viktigast i mitt liv. Min familj. Ingen konkurens. Såklart. Jobb är viktigt men inte viktigast. Jag är superviktig och det är oftast jag som prioriteras sist. Då blir familj och vänner också lidande. Även om det är dem som får den mesta av min tid. Jag har mycket att kompensera. Och det känns tydligt och faktiskt mycket bättre.
Flera dagar med sol och plusgrader har gjort att varenda cell i kroppen reagerat på vår. Och vårkänslorna har tagit vid. Överlycklig över det. Snön är så gott som borta, åtminstone där vi bor. Typiskt när det är sportlov. Men vi gråter inte över det. Jag och Felix åker ner till Skåne och mormor och morfar på torsdag morgon (där var det 11 plusgrader och sol häromdagen) och vi längtar massor. Får dessutom äntligen träffa syster och bror och hela stora härliga familjen. Evigheter sen. Vi ska fira min 35 årsdag. 35!!. Det blir toppen. Och dessutom tanka massor av efterlängtad kärlek.
Helgen efter, på självaste dagen, står det tjejfest i kalendern. Det blir bra. Hur bra som helst.
Våren är på gång och det verkar som om jag också är det. Jag fångar det. Fångar dagen.
Grattis kära Daniel och Victoria till er lilla prinsessa, Estelle.
M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar