Pilen pekar åt rätt håll

Första dagen jag känner att penicillinet har gjort verkan. Tack för helvete!
Säkert helt enligt regelboken..
Känner mig som en människa igen. Ser däremot ut som något ur en mardröm. Röda irriterade ögon, blek och total avsaknad hethet, ha ha
Fick jordens gulligaste komplimang av en kollega idag. Jag skrev en status på FB just om att jag ser hemsk ut just nu. Hon skrev: I vilket skick du än är i Madde så kommer du alltid att va snyggare än alla! Tack söta. Men inte riktigt så kanske.. Tänker ändå mysa i tanken en liten stund. Suga åt mig.

Längtar ut!
Tog faktiskt friskluft idag. En liten stund, på vår fina gräsmatta. Fick känna lite sol på näsan.
Andas.

Skrev lite medans riset kokade... (det behövs...)

"Se genom mina ögon. Känn genom mina känslor. Prata genom min mun. Tänk genom mina tankar.
Få respekt. Få förståelse. Få perspektiv.
Känn frustrationen. Känn paniken. Känn tårarna som ständigt ligger och bränner. Magsåret som växer sig större.
Känn samvetet. Det dåliga samvetet. Hör ropen. Hör hennes bön. Fumliga tafatta bön.
Prata med mig sen. Försök få mig att förstå.
Vad skulle du gjort? Vad kan jag göra? Vill ha svar. Bara en liten tröst. Vagga mig in i trygghet. Bara en liten stund. Eller vägled mig. Rätt.
Ge mig ett tecken.
Jag ser i någons blick att de ömmar. Men det bara studsar tillbaka numera.
Det känns som om jag blir dömd. Oansvarig. Som om det är mitt fel. Eller hans fel. Eller hans.
Kan man gå av på mitten?
Botten är nådd. Punkt."

Nu kan det väl bara bli bättre. Eller hur?
Jag vägrar ge upp.

Sov gott alla fina.
Imorgon blir en bra dag.