(Ta detta med en nypa salt)....
Önskar att vi kunde byta liv för en stund. Kanske för en dag eller två.
En dag som ser ganska snarlikt ut varje dag för mig.
En dag då barnen skriker och bråkar och vägrar overall när det är dags att gå till dagis.
En nästan full arbetsdag med massa möten. Och en massa förklaringar till varför mina barn jämt är sjuka..
Det skulle absolut vara en dag då båda barnen trotsar och springer åt vars ett håll på dagis vid hämtning. Det tar dig 45 minuter innan du ens lämnat dagisgården.
Den här dagen gapar kylen tom. Du får handla flera matkassar med mat. Ställa dig sist i en lång ringlande kö. Barnen skriker för de är hungriga och trötta. Möter blickar av äldre som tydligen glömt bort hur det va att ha små barn.
Skrik hela vägen hem. Dina axlar värker, matkassar som skär in i dina händerna. Vagnen är tung och trög att köra upp för backen. Ser att två av tre hjul saknar luft helt.
Det ska vara en sån dag då det väller över med tvätt. Massa disk, obäddat och leksaker precis överallt. Ser soporna som inte blev tömda innehållandes blöjan från imorse stå lutad vid ingången. Stinkandes.
När det sedan lagats mat (barnen har petat i maten, de är för trötta för att äta), badat barnen, lagt in en maskin tvätt, plockat leksaker, dragit över med dammsugaren, fått undan disken. Lagt barnen. Vill du bara gråta. Landa i soffan och bara grina. Helt slut. Klockan är 20 och du orkar inte hålla ögonen öppna. Du vet att imorgon börjar det om igen....
Vill du byta? Nej, trodde inte det.
Jag vill bara att du ska veta...
Har annars varit en bra dag. Var tidigt på jobbet. Jobbat undan en del. Jätte trevligt möte med resegruppen på ett av Stockholms coolaste hotell. Vi har äntligen fått ihop en referensgrupp till resegruppen. Nu ska vi bara träffas och komma igång också.
Känns jätte kul! Hoppas få vara på jobbet nu så jag inte blir avbruten igen..
Hotellnatt på Berns i helgen. Jag plus hubby. All set.
Tack underbara Maria!!
Orkar inte titta på Desperate.. Känner mig alldeles för trött för det. Dessutom värker det till tusan i min rygg. Och min hals och huvud. Åh!! Lägg av...
Är så trött på sura griniga människor, ink mig själv just nu..
Hoppa o skit. Eller va lite jäkla glad någon gång.
Usch gumman, ja inte är det alltid tacksamt att jobba, vara en bra mamma och allt därtill. Men samtidigt är det SÅ värt det. De stunder man får där allt funkar till max, då allt strålar- det är ju dem man lever för! Som jag sagt innan-du vet var jag finns om du behöver mej! Ta hand om dej gumman, glöm INTE bort dej själv vad du än gör. Tänker på dej. Puss och kram
SvaraRadera