Madeleine Santiago Art

onsdag 2 februari 2011

Vårkänslor.

Kändes som vår i Stockholm idag. Flera plusgrader och strålande sol. Ljuvligt!

Har avslutat en härlig onsdag med Zumba på SATS i sällskap av fina Yvonne.
Hade jag inte haft en bråkig skrutthals hade jag tagit i minst det dubbla på passet. Och eftersom jag är  dum nog att tänka med hjärtat och inte med hjärnan den här gången så får jag skylla mig själv om jag blir sjuk. What can I do? Älskar Zumba. Älskar att dansa. Älskar att träna. Så är det.

Men evig optimist som jag är så tror jag att better safe than sorry, får stå över ett kast. Jag klarar mig.

Packar väskan och åker till Skåne och finaste familjen imorgon. Mamma och pappa.
Ska bli väldigt skönt att bara få vara dotter i några dagar. Krypa intill mina föräldrar och få vara lite liten. Är det konstigt?
Kvällen spenderar vi tillsammans med mitt gulliga syskonbarn som fyller 6. Ska krama extra mycket på honom, hans syskon, min älskade bror och svägerska Sofia. Det är idag åtta månader sedan Victor dog. Jag vet. Och jag känner med Er. Fruktansvärt och så gruvligt sorgligt. Så overkligt sorgligt.
Längtar efter er.

Har fått i mig en kopp té med the usual, honung, citron och whisky. Har dessutom gurglat med väteperoxid (har fått för mig att det tar död på bakterier) och ber om bättre hälsa tills jag vaknar imorgon bitti.

Nu ska denna blomma sova och drömma mysiga drömmar. Vad drömmer du om?

Sov gott, amigas y amigos.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar