Pass.

Osynk. När inte kroppen vill som jag. När inte hjärnan lyssnar på hjärtat. När inte munnen säger det jag vill. När fula ord istället för snälla tenderar att ta över. När tårar istället för skratt ständigt går före.
Det är osynk. Där är jag nu och det vill jag inte vara. Inte idag, inte imorgon eller om en miljon år. Aldrig.

Förstår att jag har fått någon influensa. Den har bara inte brutit ut ordentligt. Ligger och bara pyr och tar musten ur mig. Förkylningsblåsa, huvudvärk, ont i lederna, fryser och känner mig febrig. Tecken?
Dessutom oro över Max som idag har haft feber hela dagen. Hög feber, dessutom. Många dagar för honom nu. Nu kan det väl ändå vända.

Känner att jag blir arg och vill skylla på något. Det får bli på vintern. Trött på den och vill att den försvinner NU. Jag vill ha vår. Och nya friska tag. Snälla!


Imorgon är Christian hemma med barnen. Jag ska ge mig på att jobba. Tror att det är kanske precis det jag behöver. Det och några riktigt goda nätters sömn. Håller tummarna. Fredag och allt.


"Knackar på din dörr. Du har fem. Hoppas du släpper in mig. Jag vill komma hem.
En hemlig dörr. Den rätta. En nyckel kan underlätta. Ditt hjärta finns det ingen som kan ersätta. 
Kärlek, så ärligt och innerligt. Med nyckeln gömd jag dig kommer älska. Mästerligt och evinnerligt. 
Te amo. Te amo.”


   
Sov gott.