Efter ytterligare ett bakslag (såklart) så känns det som om jag är beredd på att kasta in handduken. Total orättvisa. Noll ljusning. Redan igårkväll blåste hostan upp på nytt och det kändes som om någon knockat mitt huvud med ett baseballträ. Virus från hell? Vet inte om samtalet med Lidingös Husläkarjour nu på morgonen gav mig någon tröst precis. Men jag, ihop med 80 % av Lidingös befolkning låter som jag, enligt dom. Klassiskt virus. Räkna kallt med någon vecka till. Rid ut det.
Tydligen blir man imun mot skiten en lång tid framåt sen. Jamen va f*n..
Jag biter ihop. Agerar vuxet men gråter som en liten unge inombords. Och tackar Gud för att jag har en man som ställer upp och hjälper till med allt.
Jag stannar i sängen. Hej!
Kan inte säga annat än att jag håller tummarna för att du blir frisk SNABBT och får vara ditt bästa jag igen snart.
SvaraRaderaSTORA varma kramar från din porrhöna!
Nä Madde, det här är inte rättvist!!! Finns det ingen ände på det här!? Säg vad jag kan göra och jag gör det, tusen gånger om!
SvaraRaderaSkickar en hel säck med kramar, spara dem tills du behöver dem som bäst. Puss!