.Pensamientos.

"Vi säger det om och om igen. Vi ser, men hör inte. Som om det fanns en glasdörr emellan.
Jag pratar om mitt. Och du om ditt. Ett obegripligt språk som inte någon av oss förstår, men som vi så väl känner igen. Men inte undgår.
Öppnar dörren på glänt. Möter dig. Vem vet vad som hänt? Eller vem som hade rätt. Ett förlåt. Kanske vinden äntligen har vänt?”

***

"Sömnig tar jag upp dig i min famn. Pussar på din trubbiga lilla näsa och ser din små ögon starta dagen.
Din blick möter min. Och ditt ansikte lyser upp och ler. Du förtrollar mig! Lycklig och full av kärlek besvarar jag dig. Förstår hur välsignad jag är. Min gåva. I min famn. ”

***

"Min kropp brister och färgas av dåligt samvete när jag tänker på de gånger jag har höjt rösten åt dig. Alla miljoner gånger. Du så liten och jag så stor. Inte bara du utan även på lillebror.
Ditt vackra oförstörda ansikte byter ledset mot förtvivlat. Otröstlig. Känns så fel.
Förlåt mitt hjärta, kanske det kan betyda en del. Jag vet att du tycker jag är orättvis. Men jag hoppas det gagnar dig på något vis. Av kärlek, förhoppningsvis. Du är en skatt, ovärderlig för mig.”


M.