Madeleine Santiago Art

måndag 21 februari 2011

.Te aMo.

Tänkte att nu får det vara nog. Nog med sjukdomar. Nog med snö och vinter. Slut på torr, narig hud, blekansikte och slitet hår. Det räcker nu. Ge oss vår och värme. Ny energi. Massa ny kraft. Hopp! Vårkänslor. För det behövs. So bad.

Felix är sjuk nu. Andra veckan av VABträsk, i sträck. Vet att vi inte är ensamma om det, så varför känner jag mig då ensam? Bortkopplad från verkligheten. Långt ifrån verksamheten. Ekorrhjul.
Tycker synd om barnen. Rastlösa av att gå hemma. Bråkiga men ändå så fina. Och de har en skruttmamma som definitivt inte vinner någon mammyaward, i år heller..

Imorgon blir det jobb för mig. Christian stannar hemma. Max ska på dagis. Felix kurera sig.

Imorgon är en annan dag. Bra.

”När du ser mig. Se bara mig. Mina ögon. Min mun. Rör min kropp. Hör min röst. 
För din hand mot mitt bröst. Vansinnig längtan.  
Kyss mig på ett sätt jag aldrig blivit kysst förut. Speciellt och sensuellt. El amor, liebe, ljubav, love, amore, s z e r e l e m. Älska på olika språk.
Magi mellan dig och mig. Vi har äntligen hittat hem."

M.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar