Jag kan inte ens gå..

..utan din luft i mina lungor.
Ja, den har jag hört många gånger, men det är först nu jag riktigt lyssnat. Lyssnat så det gick hela vägen in. I hjärtat. Jag kan inte sluta gråta när jag hör den. Med en gosig unge i famnen och den texten, då brister det för mig. Kent är briljant. Men jag väljer att höra den med Carolina Wallin Pérez. Shoot me..
Perfekt söndag annars. Och det är första dagen på över tre veckor jag har känt mig frisk. Otroligt tacksam för det.

Imorgon är det både dagis och jobb som står på agendan. Halleluja! Hur mysigt som helst att vara med barnen, missförstå rätt, men både de och jag behöver en paus. Och framför allt få känna att vi är friska. Få vardag igen.

Har kommit in i ett läsmood för tillfället och läser böcker på löpande band. Älskar de infallen. Och just nu läser jag Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Som utspelar sig i Barcelona. Jag ryser och njuter och kan se de ställena framför mig som han beskriver i boken. Eftersom pappa är uppväxt i Barcelona så har vi spenderat några somrar där. Otroligt bra bok. Väldigt målande. Läs den!

Nu Solsidan. Såklart.

Njut....