Öppnade min hotmail för att läsa dagens mail. Och där låg det. Ett mail från Bonnier.
Det stod:
"Hej
Det har varit intressant att ta del av ditt manuskript, men tyvärr tackar vi nej till utgivning. Vi får in över 3000 manus varje år och därför har vi endast möjlighet att ge utförligare kommentarer och synpunkter i ett fåtal fall.
Tack för att du vände dig till oss!"
Bara så.
Jag erkänner, det är en törn för självförtroendet och en liten tår har faktiskt letat sig ner. Att få ett nej är inte överkul. Men jag är inte ledsen. Egentligen. Jag är faktiskt lite glad. Alla får inte svar från förläggaren. Det fick jag. Om än ett nej.
Norstedts har jag inte hört något ifrån. Ännu.
Eftersom min hjärna inte alltid tänker normalt så har jag inte bestämt mig för vad jag ska göra nu.
Jag sa, jag skickar mina dikter till två förlag. (typiskt att jag väljer de största. Vem är förvånad?) Och blir det ingenting med dom så struntar jag i det. Då är det på något vis inte meningen. Eller? Vem tänker så egentligen? Jag kanske ska skicka till några mindre förlag också. Inte där Spanska Blomman försvinner bland 3000 andra manus. Shit vad dom kommer ångra sig. Visst?
Jag måste ju tro på mig själv. Jag vill det. Och jag gör det.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar