"Smärta kan kännas på olika sätt. Den slår djupare ibland och det känns inte rätt.
En figur som spelar stor roll är sedan länge utom någonsomhelst kontroll. Förlorad?
Inser att mitt ord inte längre har någon verkan. Medans ditt har en oerhörd påverkan.
Jag vill väcka den Björn som sover till en verklighet som är så långt ifrån över.
Se det från mina ögon eller från nästa. Sorgligt, för en gång var du den bästa."
"Min röst är ljus. Med en dialekt inte alltid lätt att förstå Men orden jag väljer att dela med dig betyder samma sak var än i världen du kan gå, vågar jag påstå. Och det är från de orden jag tänker utgå.
Jag älskar dig!"
"Försöker tänka stort och framgångsrikt. Jag är viktig i varje roll men det känns ibland som om jag tappar all kontroll. Mamma, kollega, dotter och fru. Ett pussel jag lägger, precis som du och du. Balans och harmoni. Hur gör man? Är detta sann utopi?"
Ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar