Spanska Blomman blir Madeleine Santiago Art

Efter mycket eftertanke har jag nu kommit fram till att öppna upp min blogg igen. Nu med nytt namn, Madeleine Santiago Art. Det känns mer naturligt eftersom konsten numera är mitt liv.

Jag kommer vara öppen och dela med mig av både tankar, känslor, målningar, processer och annat smått och gott som händer.

Vi börjar så. För nu!

Love M

Blomman finns kvar!

Jag googlade på Spanska Blomman och fick till min förvåning se min gamla blogg. Och jag blev faktiskt glad. Jag har ju inte raderat den på något vis bara helt och hållet glömt bort den.
Tror det var över ett år sen jag skrev här sist. Och det senaste inlägget var ju ruskigt djupt. Men det var också en riktigt trasig tjej som skrev det. Idag är det annorlunda. Åtminstone i själen.

Det är slutet av november 2013 och solen strålar och det är 6 plusgrader ute. Viktigaste mötet idag ska strax äga rum, den med mina barn. Oj vad mycket som har hänt. Och OJ vad roligt det var att skriva här igen.

Det här sysslar jag med så fort tillfälle ges.
http://www.konstgalleri.se/madeleine

LOVE

I Used to be Me.

En dikt är fri att tolka hur man vill. Det är det som är poängen.
Den här dikten handlar om en kvinna och sättet hon ser på sig själv i spegeln...

Du tittade på mig med en bortglömd blick. Du dömde mig direkt och gick. Förut kände du mig utan och innan nu längtar du bort till den andre kvinnan.
Kärleksfulla ord och handling är inte längre aktuellt, det som kommer fram är allt annat än snällt.
Sårad och känslig med längtan efter facit. Hur kunde jag låta detta ske? Låta det gå så långt utan att inse. Du är jag och min blick är hård och orättvis och spegelbilden slår tillbaka, hårdare troligtvis. Mår illa. Bilden är spöklik, frustrerad, får fullkomlig panik.
Vem är du? Varför tillät jag mig gå mitt itu? Släpp ut mig. Ge tillbaka mitt liv.

Liten sårad flicka längtar ut till frihet utan bojor. Utan ångest och nojor.
Stunder av lycka är det enda som räknas. Jag andas djupt och hoppar. Hoppar långt in i framtiden.

Finner en kvinna med stark självkänsla och karaktär. Fylld av trygghet, och det henne klär. Hon fångar dagen med stadiga ben. Fast på jorden och med solsken. Blickar mot spegeln möts av en vän. Stannar här. Känslan densamma som att vara kär.
Framgångsrik i det lilla, nöjd med livet och med en glädje som flyttat in för gott. Tar inget för givet. Lyckan är min lott.
Älskar de sina och blir älskad tillbaks, varje dag, varje timme, varje minut.
Värd kärlek. Värd frihet tillslut.

Såg i backspegeln den lilla flickan lämnas bakom. Med en stor säck av ångest står hon kvar, smutsig och kall. Trampad på för en sista gång. Med hennes tillåtelse, i alla fall. Övergiven i ensamhet.
Färdig med skådespel, klar med förödmjukelse och förnekande. Bilden av någon annan sakta bleknade.
Lycka till kära barn. Det lär du behöva. För resan du kommer göra tar aldrig slut. Du kommer tveka du kommer sparka bakut. Det är nu vi skiljs åt. Och jag kan höra ditt tysta stilla gråt.

Det var länge sen..

Dammar av Blomman för ett numera sällan inlägg. Den prioriteras helt enkelt inte.
Otroligt mycket händer utanför cybervärlden och det är där jag lägger mitt fokus nu. Allt är inte jätte kul. Som nu, förbannar jag influensan. Vidriga sjukdom. Länge sedan det bodde 40 graders feber och segt tjockt slem i kroppen och där varenda led i kroppen gör ont. Sjukt otacksamt.

Jag har hunnit fylla 35, sedan jag uppdaterade här. Och börjat en resa jag för länge sedan borde tagit tag i. Allt händer vid 35?! Men, det är min resa och den börjar och slutar med mig.

Jag hade en fantastisk födelsedag som jag lyckligt nog fick fira ihop med nitton underbara tjejer. (Blev väckt på morgonen med sång, bubbel, frukost på sängen och paket av pojkarna i mitt liv, min familj. Bästa starten på dagen! )
Det kändes riktigt fint att få dela min dag i glädje, skratt, vänskap, sång och dans. Hela natten lång. Faktiskt precis vad jag behövde. Otroliga presenter och med ett varmt hjärta sparar jag den 9 mars 2012 i minnesbanken, för alltid. Tack snälla familj och vänner för att ni gjorde min dag.
Tack snälla Anne för din otroliga insats. Du gjorde att jag kunde slappna av hela kvällen. Värdefullt. PUSS!

Så näst på tur, förutom att varje dag vara i dagtäta rum, ska jag äntligen ta körkort. Det är sant. Nyper mig i armen flera gånger, det är sant. Oj vad det kommer underlätta i våra liv. Dessutom ska jag gå en kurs i oljemålning (tror jag har bestämt mig!) Innerligt tack!

Jag räknar kallt med att en vacker dag kunna tänka tillbaka på den här perioden i mitt liv och känna att jag aldrig skulle vilja vara utan den. Jag hoppas att den dagen kommer snart.

Vi ses.

M

Det blir aldrig som man tänkt sig, och det är ok..

Trots dramatik några timmar innan firadet av våra födelsedagar och hela familjen samlad så hann vi ändå tanka väldigt mycket kärlek. Pappas plötsliga insjuknande igår eftermiddag och som sedan slutade med akut operation, skapade naturligtvis vågor av oro. Tur i oturen var familjen samlad och tillsammans är vi starka. Hur skulle mamma klara sig själv i all oro. Och det kändes fint att kunna trösta på noll centimeters avstånd. Vilka underbara syskon jag har. Jag älskar min familj!
När någon i ens närhet plötsligt blir sjuk känns allting annat som tynger en, väldigt lätt.

Nu kommer pappa bli bra, tack och lov. Men fy sjutton vad jobbigt. Tar aldrig något för givet och är otroligt tacksam för min familj.
Oerhört tungt att åka 60 långa mil ifrån honom idag med bilden av honom i sjukhussängen på näthinnan. Orättvist. Folk på tåget tror väl jag är en idiot som låter tårar rinna fritt. Jag kan inte bry mig mindre.

Vi ses snart igen.

.Vårkänslor.

Tog ett break i en vecka och kunde ladda ihop lite energi. Det har gjort nytta. De utspridda pusselbitarna verkar hitta tillbaka till sin plats. De magiska med att bekänna färg och berätta hur man faktiskt mår, gör livet mycket lättare. Jag vågar vara mig själv. Det är ok att inte alltid vara på topp. Det är också ok att sätta ner foten och berätta för sig själv att nu räcker det. Det är svårare att acceptera det. Men så har det nu blivit. Jag har accepterat. Jag lyssnar på min kropp och dess signaler. Slår ner på tempot. Och mår bra av det. Jag gillar en dag i taget. 

En klok vän sa, det finns tre bubblor, familj/vänner - jobb och - jag. När det tar för mycket tid åt någon av bubblorna får man helt enkelt kompensera de andra. Bubblorna behöver vara jämt fördelade för att man ska må bra. Eftersom jag nu (typiskt) har rört runt alldeles för mycket och befunnit mig i en total förvirring. I ett mörker. Då var det faktiskt skönt att få ett uppvaknande (säg.. käftsmäll!) och en välförtjänt paus för att inse åtminstone vad som är viktigast i mitt liv. Min familj. Ingen konkurens. Såklart. Jobb är viktigt men inte viktigast. Jag är superviktig och det är oftast jag som prioriteras sist. Då blir familj och vänner också lidande. Även om det är dem som får den mesta av min tid. Jag har mycket att kompensera. Och det känns tydligt och faktiskt mycket bättre.

Flera dagar med sol och plusgrader har gjort att varenda cell i kroppen reagerat på vår. Och vårkänslorna har tagit vid. Överlycklig över det. Snön är så gott som borta, åtminstone där vi bor. Typiskt när det är sportlov. Men vi gråter inte över det. Jag och Felix åker ner till Skåne och mormor och morfar på torsdag morgon (där var det 11 plusgrader och sol häromdagen) och vi längtar massor. Får dessutom äntligen träffa syster och bror och hela stora härliga familjen. Evigheter sen. Vi ska fira min 35 årsdag. 35!!. Det blir toppen. Och dessutom tanka massor av efterlängtad kärlek.

Helgen efter, på självaste dagen, står det tjejfest i kalendern. Det blir bra. Hur bra som helst.

Våren är på gång och det verkar som om jag också är det. Jag fångar det. Fångar dagen.


Grattis kära Daniel och Victoria till er lilla prinsessa, Estelle.


M.

Lyckost.

Idag fick jag lyxen att gå till frisören. Har gått till samma ställe i snart åtta år. Och jag tröttnar aldrig. Mina frisörer har bytt ansikte några gånger. Alla med fantastisk koll. Min senaste, Sofia, är fantastisk. Jag är alltid nöjd med dem. De är moderna och utvecklas hela tiden, har superfina lokaler precis vid Humlegården och mycket bra service. Dessutom har de stort utbud på produkter och säljer även sina grejer på nätet. Vad mer kan man begära? Det är toppen! Bangerhead, säger jag bara. Prova. Nu är luggen tillbaka. Varmt välkommen.

Just nu väntar jag på att min fina vän ska bli klar hos sin frisör. Sedan checkar vi in på Scandic Anglais för att lämna våra väskor. Middag, tjejsnack och en god natts sömn färgar vår lördag i guld. Otroligt tacksam.
Jag är världens lyckost.

Kände idag en enormt kraft. Och fylldes med massa positiv energi. Jag tar det. Jag tar vad som helst. Men framför allt tar jag en dag i taget.
Måste tipsa om en bok jag läser nu. Maken kom hem med den häromdagen, De 7 goda vanorna, av Stephen R Covey. Otroligt bra med många tips som verkligen passar i alla lägen. Speciellt nu. Den hjälper massor.

Jag i stunden.

M.