Låg

Då skriver jag...

"Ledsen, frustrerad, ensam och rädd. Så oerhört sårad och sviken.
Tankar som snurrar runt och frågor utan några svar..
Känner mig förlorad och övergiven.
Är jag inte värd mer?
Din röst är starkare än någon annans..Den enda röst som jag har lyssnat på. Litat på.
Du har sårat mig och jag kommer aldrig kunna förlåta. Aldrig!
Varför?"


"Ser mig själv som en dansande ängel under en bar himmel, med en måne lysandes så stark och klar.
Tacksam och glad över att allt känns så underbart. Liten och mjuk, likt ett barns rosiga kind, sååå rar..
Känner mig vacker, leende och fri. Stark och säker.
Det här är oslagbart!
Vill aldrig vakna upp igen. Låt mig åtminstone få drömma klart..."


"Vissa stunder känns oerhört ensamt. Jag mot världen! Kan bli så rädd. Var är du när det blåser upp till storm?
Var är du när jag behöver stöd? När jag vill dela glädje eller sorg?
Varför blundar du och vänder mig ryggen? Är det kärlek?
Jag är här!! Jag är din och jag älskar dig!
Se mig.."


"Du tror att du känner mig. Det gör du inte. Jag är som en öppen bok. Men ingen kommer till slutet. Ingen. Inte du och inte jag.
Det gör ont. Vågar inte. Vågar du?
Vågar inte.. öppna och ge allt jag har. Kommer luften ta slut?
Vågar inte..."


"Jag tackar dig min finaste skatt för att du är min. Jag tackar dig för den värme du skänker utan någon som helst tvekan.
Du är så liten och oskyldig, så lycklig för så lite.. Tack för att du valde mig till din mamma. Du ska alltid få känna att du gjorde rätt val. Jag är så stolt över dig!
Har dig i min famn, känner ditt lilla hjärta trumma. Ett klingande skratt.. jag smälter.
Du ger mig en sådan glädje, mitt barn. Och jag älskar varje millimeter av dig.
Hos mig ska du alltid känna dig trygg.
Mitt liv!"
Din mamma