Vänder ut och in på mig en stund...

Det börjar dra ihop sig till julledigheten. Äntligen! Ska bli så skönt att få vara ledig ett tag. Ett ganska långt tag.. Tjugo dagar!!! Underbart och välbehövligt.
Märker att jag är irriterad och retar mig på mycket nu. Mest på vintern faktiskt. Skulle aldrig klaga om det var kallt, blå himmel och gnistrande snö på marken. Det är fantastiskt.. Men nu är det istället snökaos!! Yr snö precis överallt. Ja, jag är en skitkärring. Står för det.
Har varit en lååång dag på jobbet (inte längre än vanligt) men är hjärnan inställd på ledighet blir det fasen bara kaos.. Mitt lilla kaos. Vi fick en väldigt fin komplimang av vår IT direktör idag. Det värmde oerhört.. Vi är poppis.. Under vårt veckomöte idag blev det bestämt att jag kommer jobba lite som Travel Manager! Det ska bli oerhört kul. Ska få mer info inom kort..

Känner mig inte så tokglad och har inte överdrivet mycket energi.. Så det blir inte så flitigt med bloggen just nu.. Men tänkte skriva av mig lite i kväll. Köra lite terapi..
Kan bli dryg.. SÅ VARNING utfärdas. Ok!

"Känner mig som den lilla flickan som jämt fick vara stor, precis som min lillasyster och min storebror.
Det fanns gånger då vi fick uppleva både skam och smäll. Jag trodde du tyckte jag var snäll.
Du drack och lät oss få skulden. Var det vårt fel? Kanske bidrog vi till viss del..
Vill bara slippa se dig lida och känna ånger. Det har vi gjort alldeles för många gånger.
Vi älskar dig och vet att du alltid har fått kämpa. Men vi var barn, som du lät förolämpa.
I kväll väcktes något inom mig som jag trodde dog för längesen. Jag är ledsen och vill gråta. Har mycket att trösta och förlåta.
När det förflutna smyger ifatt, blir min kropp väldigt trött och matt.
Följer min inre röst och börjar lyssna.
Ser inte slutet, väljer att se ljuset.
Sssch nu får vi viska och vara tysta......."


"Känner en konstig tomhet, en saknad. Kanske sorg.
Blir ledsen men gråter inte. Varför så nere?
Jag har blivit lämnad och övergiven. Känner förtvivlan och blir förbannad!
Du har lämnat något underbart och säkert.
Kommer det någonsin bli bra igen? Är det för sent?
Du är min vän! Men aldrig som förr.
Nu är du bara en vän..."


"När vet man att det är över? När man slutar höra av sig? När blicken blir tom?
När ursäkten alltid är nära? När två egentligen bara är en?
Jag känner det så tydligt. Ser det i din blick och har hört din ursäkt för många gånger.
Varför är det alltid jag som pratar?
Jag förstår! Det är över.. Det däremot förstår jag inte.."


"Du är stark som en oxe. Klok som en uggla och listig som en räv. Har ögon som skiner och tindrar ikapp med solen. Ett leende likt diamanter. Ett skratt som får en ledsen att bli glad, en ond att bli god.. En ärlighet lika ren som en babys.
Kärlek stor som gran canyon.
Trygg som en klippa.
Naturlig som jorden vi går på och luften vi andas. Du är en man, inte lik någon eller något annat.
Tack för att du finns!"

Time to go..
♥