Madeleine Santiago Art

måndag 21 december 2009

Måndag 21 december 2009

Ja, denna dagen lär aldrig komma tillbaka igen.. Tänker man så, känns det lite jobbigt. Måste eller rättare sagt vill ta till vara på dagarna bättre. Tiden springer bara iväg. Vill hinna ikapp och faktiskt njuta i dagtäta rum.

Har jobbat sista arbetsdagen idag och är nu ledig i tjugo härliga dagar. Känner mig faktiskt ganska trött. Nöjd, men trött.
Har jobbat sedan midsommar på en nästan heltidstjänst. Har gått ok. Varit en aningen tufft emellanåt med jobb, hem och barn. Men med lite avlastning så har det ändå gått ok. Kommer fortsätta jobba 90% även nästa år.

I helgen fick jag rosor väldigt spontant av min man med en motivering att jag är världens finaste mamma åt våra barn. Det värmde långt in i själen. Tack älskling och tack även för ditt stöttande sms idag. Uppskattar jag oerhört mycket.
Ska bli skönt att få lite lediga dagar tillsammans.

Imorgon blir det att packa väskan och rodda inför resan till skåne. Tidigt onsdag morgon åker vi. Måtte vädergudarna vara med oss. Men det blir ingen stress.
Julafton och juldagen firar vi hos mamma och pappa. Lördag åker vi till farmor för mys och måndag bär det hemåt igen.
Ser fram emot nyår och sedan Lindvallen i början på nästa år. Men det tar vi då.
En sak i taget.. Dagtäta rum, remember?

Har kommit igång att börja teckna lite igen. Blir både terapi och ganska bra konstverk. Tecknade ett kvinnoansikte i helgen. Felix sa att det var jag på bilden. Omedvetet kanske det blev så. Det är kul. Skriver massor nu också.. Det bubblar nästan över. Allt skriver jag inte här på bloggen. Vill ju inte riskera tristess för någon. Men det fungerar väldigt bra för mig.. Rensar oerhört mycket.


Skriver en djuping ikväll..

"Önskar att jag var lite mer som du. Kunde stänga igen som en mussla precis som du gör nu.
Allt och inget existerar, bara du och någon mera.
Önskar jag var lika blåögd och naiv. Lika kall och okänslig.
Allt ordnar sig! Är vanliga ord från dig.
Vill verkligen förstå men det är som att tassa på tå. Rädd för vad som faktiskt försiggår.
Ska vi vara utan varann? Betyder vi ingenting?
Jag är stark. Du är starkare..
Ge mig något, ett ögonblick.
Nej.. du vände dig om, återigen, och gick........
En käftsmäll, ett svek? Kan inte avgöra.. Det kan kvitta för nu känns det bara.. som om det är försent för dig att förklara.."

God Jul
&
Gott Nytt År
nära och kära

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar