Lyser med min frånvaro

Haglar inte inlägg här precis.. Försöker få dagarna att gå. På ren vilja kan jag säga. Hjärnan har varit på semester en vecka redan. Tack och lov är det en rolig vecka som blir den avslutande innan semestern tar vid.
Imorgon åker vi till Linköping med vår designer som ska få inspireras. Äventyr, verkligen! Och otroligt kul.

Nu står det träning på schemat. Omotiverat. Men det blir bra. Riktigt bra.

Hörs och ses

Njutning

Känner mig oerhört nöjd efter 1 1/2 timmes galet efterlängtad styrketräning i förmiddags och en timmes rask promenad nu ikväll. Lika bra att dra på ordentligt när tillfälle ges. Lång väg tillbaka till fin form men inte milväga. Älskar när muskelkontrationerna sitter där dom ska. Varenda endorfin firar storstilat. Och sen den otroliga kreativitet som vidöppet tar form så fort jag går ut på långpromenad. Lidingö, så vackert att det gör ont i ögonen. Ren njutning och lätt vanebildande.

Jag är igång!

God natt.

Nöjd.

Nu är det redan söndag och två dagar sedan vi firade midsommarafton i Rörvik. Tur med vädret, underbart sällskap, god mat och allt vad som hör till en riktigt lyckad dag, fanns med.
Jag låter bilderna få berätta resten.

Glad Midsommar!

Fick igår värdefull tid med finaste vän på både Zink grill och Debaser vid Slussen. Fantastisk kväll där många diferente samtalsämnen betades av. Fullt av värme precis som vanligt. Love you älskade vän! Och tack!
Imorgon är det midsommarafton. Får inte in det i huvudet. Vart tar tiden vägen? Seriöst! Och den ska firas i Norrtälje, Roslagen,  tillsammans med Annica och Richard och deras familj. Det blir andra året vi firar tillsammans där. Idylliskt och så underbart mysigt för barnen. För oss vuxna också naturligtvis. Vi kommer dit lagom till lunch. Sedan blir alla barnen i området upphämtade i en höskrinda som tar dom till ett stort fält med en gigantisk midsommarstång och med allt vi någonsin kan önska oss. Traditionella midsommarsånger och dans runt stången. Kaffe och fika. Eftersom vi inte har bråttom hem blir det grillat och skönt häng i deras sommarstuga resten av kvällen. Bring it!
Slipper plocka sju sorters blommor och hoppa över gärdsgårdar. Jag har ju redan en drömman.

Livet är fint och jag är lycklig. Minus en extremt trotsig sexåring jag har varit beredd att sälja inte bara en gång utan hundra gånger idag. Kämpigt. Inte bara för mig utan framförallt för honom. Det kan inte vara lätt. Det är bara att rida igenom. Han är världens finaste ändå. Lätt delad förstaplats med lillbrollan.

Glad Midsommar!

M.





 

.Lisa för själen.

Mycket som farit runt i huvudet på mig idag. Många tankar, olika känslor. Längtan efter semester gör sig dessutom påmind. Har känt mig låg. Barnen kämpar också på med sitt. Tidiga mornar och långa dagar på dagis. De är också redo för sommarlov, det visar dom tydligt med att protestera på morgonen. Det färgade min dag något, tyvärr. Det och Metro som jag skummade igenom på tåget i morse. Fastnade på en artikel som handlar om de unga människor som är åtalade för "lärarmordet"i Hofors. Jag frös och rös när jag läste om rättegången och vad de hade gjort med offret. Ärligt talat, what the f***!! Vad är det för vansinniga människor? Och hur kan de ha blivit så kalla? Tycker att jag läser väldigt ofta (ytterligare en anledning till varför jag inte läser tidningen) att någon är mördad. Krig, våld, kris, katastrofer och just, en jäkla massa mord. Jämt! Nu får det vara nog. Skärpning!
Hur ska jag någonsin kunna klippa navelsträngen på mina barn? Låter helt enkelt bli.

Lycklig på rätt väg 

Det är väl så att man inte alltid kan vara på topp. Även solen har fläckar. Men det betyder inte att jag gillar det eller tänker fortsätta med det. Avskyr att känna så här. I synnerhet efter att jag igår kväll, lycklig, kunde dra på mig gympaskor igen efter fem ofrivilliga veckor från spåren. Det blev en fem kilometers promenad. I hyfsad takt. Tån känns ok. *Peppar peppar*.
Lisa för själen, I´ll say.

Imorgon är en annan dag. Tack och lov. Där en planerad date med bästa vän blir höjdpunkten. Längtar!
Suddar suddar bort min sura min..


Sov gott!

Vad hände?

Jag måste bara säga att det har varit ett superhärligt veckoslut. Middag på dagis, häng på Gåshaga sealodge med härliga mammor och pappor. En underbar liten sexåring, min, har blivit firad med minst två kalas. Varav ett med 13 glada kompisar. Svärmor har råtts om. Full fart där skratt, glada barn, vin och bästa familjen fått stå i fokus. Nu behöver jag semester! Frågor på det?

M.

Sex magiska år

Trots att det är 6 år sedan idag vår älskade gosse föddes med buller och bång. Så är känslan, upplevelsen, spänningen, ja t o m smärtan väldigt nära och kvar på näthinnan.


Födelsedagsbarn och blivande trollkarl

Att bli mamma för första gången var som en mixsallad av olika känslor. Mest positiva. Men många väldigt osäkra. Det var stort och något nytt. Kommer jag bli en bra mamma? Hur kommer han se ut? Vad händer sen? Var några stora frågor som tenderade att dyka upp. Dessutom var vi helt övertygade om att vi skulle få en Julia. Så när Felix kom ut efter mycket om och oroliga men drabbades vi först av en smärre chock över att barnet hade snopp och inte var en Julia. I samma stund kändes det lika självklart som något annat, att det var en liten Felix som skulle förgylla vår familj. Han är vår alldeles egna unge. Underbara pojke! Och det har ju gått jätte bra. Han och hans underbara lillebror är de vackraste små varelser jag vet. Har lite svårt att få in att han är 6. Full av egna tankar och känslor. En egen person med nyfikna ögon och ett hjärta gjort av guld. Jag är otroligt stolt över honom och tackar varje dag för att han finns.

Grattis älskade barn! Längtar hem efter dig.

Beso.

God morgon!

Trots full agenda, trotsiga små älsklingsungar, något sen till jobbet och solen gömd bakom tjocka moln. Så trollar jag och gör det bästa av denna dag. 16 juni 2011 kommer ju faktiskt aldrig tillbaka igen. Dagen i sig är inte, för mig, speciell på något vis. Jag är bara väldigt glad, tacksam och väljer att leva i dagtäta rum. Lycklig i stunden, helt enkelt.

Fantastisk dag på dig också!
SOL

En bok i familjen.

Måste bara dela med mig innan jag spricker. Jag är så otroligt stolt över min man som skrivit en barnbok.
Det förlag han valde att lämna den till blev eld och lågor efter att de tagit del av hans manus. Den kommer att publiceras i alla led. Både i bokform och e-form. Väntar med spänning på att hösten ska ta vid.
Otroligt roligt. Way to go!!

Annars planerar vi vår blivande 6-årings födelsedag och med allt vad det innebär. Svärmor som kommer upp och myser några dagar och alla presenter som ska handlas och barnkalas förberedas. Allt med en kärleksfull hand, såklart. Det ska bli skoj. Vår gosse blir stor. Igen! Högst på hans önskelista är en, katt. Och hur mycket jag än skulle vilja tillfredsställa hans önskan så går det inte. Jag är, tyvärr, allergisk. Jätte allergisk.
Tror och hoppas att han blir glad ändå, fredagsmorgon när han sitter i sin säng efter skönsång från oss och öppnar sitt berg av paket. Då tror jag att en katt känns något avlägset. *Hoppas*

Så, stolt som en topp dricker jag nu ur mitt glas med rosé som skålats med en blivande författare. :)

Ses.

Drömmen om kläder.

Efter en heldag i Spegelsalen på Berns med underbara kollegor, designers, ljuvlig mat, fantastisk atmosfär och stämning. Känner jag mig nu alldeles färdig. Trött efter odelat fokus och enig "jury" i gruppen, vilken väg vi ska ta för vidare arbete i vårt härliga projekt. Det har varit otroligt inspirerande och åtminstone jag har haft fjärilar i magen.
Älskar mitt jobb! Så är det bara.

God natt!

Värt.

Fyra någonstans i morse drog vi ner rullgardinen för att sätta punkt på en alldeles underbar fest.

Nio toppentjejer, en firad 35 åring, alldeles för mycket dricka, god mat, massa härliga skratt och ljuvlig stämning var de rätta ingredienserna för en så lyckad kväll. 

Dagens huvudvärk, smått illamående och svettningar betyder bakis, ja. Men det kan kvitta. Så värt! 

Grattis igen, finaste Annica!

Puss

.Inspiration.

Att jag älskar kläder och mode är ju inte något nytt precis. Klädprojektet på jobbet där en helt ny kollektion ska bytas ut. Alla det underbara steg vi tar i det. Nu näst på tur, val av designer. Är handen i handsken för mig. Och det känns som att få jobba med en dröm. Sort of. Bara älskar det!
Extra glad blev jag när jag fick en VIP inbjudan av ModeRådets VD förra veckan att delta på deras trendseminarium idag, på Nordic Light Hotel. Där vi fick se hur olika influenser påverkar modet. Inspiration tagen från rymden. Black magic, senSes, coLouR booSt var några av flera nyckelord som användes. En strålande trend med fantastiska färger som kommer klä oss nästa vinter och vår. Beware.

Jag är ingen trendslav, ingen designer, ingen inredare, har ingen designlabel över huvudtaget eller är proffs på något vis. Jag är en god konsument och får jobba i ett klädprojekt på jobbet. 

Men det betyder inte att jag inte hängde med eller njöt under seminariet. 

Vi kan säga så här, nu har jag koll på vad som gäller i färg och form inför hv 2012-2013. 

Hur bra som helst! Är i sjunde himlen. Och tänker stanna där en stund.  

Har precis lämnat bästa Annica efter att smygfirat henne på hennes 35 års dag. Fira på riktigt gör vi på lördag. Världens finaste vän. 

Så efter lite rosé och tjejsnack rundar jag nu av en alldeles underbar toppen tisdag. 

Sov gott! 

Sommar.

Nu har vi börjat få en härlig smak av sommaren. Termometern har visat +26 i några dagar och solen har strålat i ett. Grillkvällar, lättklätt, fullt av sprudlande liv överallt, grönska och doftade blommor, är några fler ljuvliga inslag.
Idag har vi dessutom haft premiär på Breviksbadet. Det är inget märkvärdigt alls med det stället men i vår värld är det ett klart tecken på sommar. Och det är jag glad för. Mindre glad är jag över att jag inte kunde bada. Tåjä*el! Men kunde njuta av att se min älskade son göra bomben och stolt simma omkring och leka med sin kompis. Som han längtat. 

Rosé och sent sommarhäng med våra kära grannar fick vi till igår. Vi satt ute till kl 02 och hade hur trevligt som helst. Älskar spontanitet. Det blir oftast roligast då. Det gör vi om. Snart. 

Annars är allt bra. Har kommit igång på jobbet igen. Lite lagom. Både Kristi himmelsfärd och 6 juni ska snällt få komma emellan. Sen är det igång på riktigt. Åtminstone fram till semestern om några veckor. 

Längtar ihjäl mig till tisdag. Då blir det seminarium på Nordic Light Hotel. Berättar mer sen. 

Oj, så mycket roligt jag har på jobbet. Njuter minst sagt och är otroligt tacksam. 

Eftersom jag är gräsänkling i några timmar till nu ikväll så kan jag göra precis vad jag vill. Jag spelar musik, sjunger lite, skriver lite, facebookar lite, njuter mycket. För att sen krypa upp i soffan med mysbyxor och kolla film med en nybryggd kopp kaffe. Im so worth it. 

M.

Ett år av saknad.

Lägger huvudet på kudden nu ikväll inte bara fyllt av massa glädje från dagens många händelser utan även med en klump i magen. En tagg som påminner mig om att imorgon, den 2e juni är det ett år sedan Victor dog. Det var en onsdag för ett år sen. Att tiden går fort är vida känt, för oss. Inte för Victors familj. Min svägerska, barnen och min bror. Där stannade tiden. Abrubt. Åtminstone känslomässigt. Den stannade för just exakt ett år sedan.
När lycka byttes mot förtvivlan. Det finns inget annat. Hur skulle det kunna göra det?
Deras dagliga kämpande och hopp om att det bara är en ond mardröm. Där tomrum och den saknad efter honom gapar stort.
Tänker på Victors fina syskon som saknar sin bror brutalt mycket. Olidlig orättvisa. Mitt hjärta fylls av så mycket sorg och ledsamhet när jag tänker på dem. Hjälplös.

Pratade med min svägerska idag. Så otroligt stark hon är. Hur hon får stå upp för sig själv i de helt obegripliga situationer.
Jag hör hennes positiva ton men kan känna hennes frustration och ångest.
När hon sa att det blir lättare med tiden men att det fortfarande känns som om han ska komma hem vilken dag som helst. Att det är som om han är försvunnen. Då brister det. Totalt.
Avståndet, för en fysisk kram, är verkligen vår fiende. Men i mina tankar kramar jag ditt hjärta. Hårt!
Jag finns alltid här och jag älskar er.

Jag och make har pratat väldigt lite om detta, tillsammans. Det är så oerhört svårt att prata om. Så känsligt och sårbart. Ryser och fryser långt in i benmärgen.
Vi är otroligt tacksamma för det vi har. Våra barn! Och vi önskar inget hellre än att kunna hjälpa er vrida tillbaka tiden och ställa allt tillrätta igen. Återigen, hjälplös.


Jag tänker också mycket på vad som händer efter döden. Lever själen vidare? Har Victor gått vidare? Var finns han nu? Jag vet iallafall att just nu finns han i mitt hjärta och i mina tankar och att han är väldigt saknad. <3

Yes.

Avslutade gårdagen med gympremiär, hej träningsvärk! Och började denna morgon med att avsluta penicillinkur, lägga om en läkande tå, lämna barn på dagis. För att istället byta Lidingö och sjukskrivning mot jobb och bästa kollegor.

Nu är livet rättvist igen. Tack!

Ses.