Trots att det är 6 år sedan idag vår älskade gosse föddes med buller och bång. Så är känslan, upplevelsen, spänningen, ja t o m smärtan väldigt nära och kvar på näthinnan.
|
Födelsedagsbarn och blivande trollkarl |
Att bli mamma för första gången var som en mixsallad av olika känslor. Mest positiva. Men många väldigt osäkra. Det var stort och något nytt. Kommer jag bli en bra mamma? Hur kommer han se ut? Vad händer sen? Var några stora frågor som tenderade att dyka upp. Dessutom var vi helt övertygade om att vi skulle få en Julia. Så när Felix kom ut efter mycket om och oroliga men drabbades vi först av en smärre chock över att barnet hade snopp och
inte var en Julia. I samma stund kändes det lika självklart som något annat, att det var en liten Felix som skulle förgylla vår familj. Han är vår alldeles egna unge. Underbara pojke! Och det har ju gått jätte bra. Han och hans underbara lillebror är de vackraste små varelser jag vet. Har lite svårt att få in att han är 6. Full av egna tankar och känslor. En egen person med nyfikna ögon och ett hjärta gjort av guld. Jag är otroligt stolt över honom och tackar varje dag för att han finns.
Grattis älskade barn! Längtar hem efter dig.
Beso.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar