Höstdepp?

Eftersom luften fullständigt gick ur ett tag är det svårt att motivera mig att uppdatera här.
Fy vad jobbigt när energin tar slut och man börjar tulla på reserven. När energi ges bort och det inte kommer något tillbaka. Tomt.
Tack gode Gud har det blåst in lite medvind och stänk av ny energi. Små portioner.

Jag gläds åt det lilla och byter ledsen läpp mot annat.

.Lidingöloppet.

Åtminstone en i familjen sprang Lidingöloppet i år. Felix. Och det för andra året i rad.
Vilken folkfest! Och vilken dag. Strålande, värmande sol. Glada vuxna och barn så långt ögat kunde nå. Massa förväntningar och revanschsugna små. 1.7 kilometer senare sprang våra små i mål på en rad olika tider. Felix kom i mål efter knappt tolv minuter. Hans kusin på nio.
En medalj rikare och supernöjda. Helt klart en hit.

Annars är det sådär. Hämtar energi från reserverna. Så är det ibland.
Det blir bättre.

rEgleR

Har ibland väldigt svårt att hålla mig "inside the box." Då jag kan tendera att välja andra alternativa vägar. De något kreativa, kanske osvenska, ojanteliga vägarna. Och det kan ju vara kul. Och det är det. Ibland.

Och ibland är det inte det. När jag trampat över gränsen eller över en oskriven lag, eller på någons tår. 

När någon tycker annat. Då backar jag. Tar en oerhört passiv roll. Vill helst vara osynlig. Krypa in och skämmas.

För vad, kan man tänka? För att vara jag?

Jag får inte vara för glad. För rolig. För framåt eller bakåt. För påhittig eller utsvävande. För snygg eller för ful. Nähä, men var står reglerna då? Hur ska man vara?

Det handlar naturligtvis mest om min egna sinnesstämning.

Hur jag för stunden mår. Idag är ingen bra dag. Just nu är känselspröten ute. Och jag är osynlig.

Det är inte lätt att passa in i den satans boxen. Är det fel att kliva utanför?

Blir så trött. Främst på mig själv som tar åt mig. Men mest på andra. Det är lättare så på något vis.

Vansinniga känslostormar till att ställa till det. Jag älskar ju att vara jag.

Hur är det möjligt?

Hur kan man, oavsett vad, dränka sina egna barn? Det vänder sig i magen och tårar letar sig ner mest hela tiden. Fruktansvärt. Åtta och fyra år. Oskyldiga små liv. Fy fan.

Har kramat extra mycket på mina underbara barn ikväll. Tackar gud för att de finns.

Söndagsångest

Om ändå helgen hade haft fler dagar. Jag är inte färdig. Eller redo för en ny vecka. Jag vill mysa med familjen. Mer.
Magisk helg där älskade make blivit firad, champagne, god alldeles för onyttig mat, Italienskt vin, bästa vänner, sång och musik och glada underbara barn. Födelsedagsbarnet sjöng för oss och inte tvärtom. Ljuvligt, som vanligt. Och det var bara i fredags.

Lördagen klädde jag på mig en riktig bullmammakostym och drog på blåbärsjakt. I sällskap med resten av familjen. Vars en skål och tillräckligt många blåbär senare blev det en mumsig paj till efterrätt. Till middag provade jag ett nytt recept (vuxenpoängen haglar) kycklinggryta med citron och oliver. Minus oliver. Men vitt vin och massor av vitlök. Kokar i gryta tills kycklingen är alldeles mör. Serverade med couscous och grönsaker. Recept från en supermysig kokbok som heter Kärlek, oliver och timjan. Rekommenderas varmt.
Lördagen bjöd dessutom på strålande sol. Är det den fjärde lördagen på rad som solen verkligen har visat   sig från sin bästa sida? Ja, underbart är det.

Idag har jag städat. Storstädat. Och det är väl bra. Men tråkigt. Fördel var att resten av skaran höll sig borta på fotbollsträning och annat. Så med lugn och ro, hög musik och dammtrasa, blev det lite bättre.

Ja, och nu sitter jag i soffan och har länsat skafferi på allt gott jag kunde hitta. Och önskar att det var fredag igen.
Söndagsångest.

Men, det blir en bra vecka. Redan imorgon bjuds det på mys, det i fint sällskap på lunchen. Jag ska bara samla mig. Få ihop vardagspusslet.

Sov gott.

.Dagens ljus.

Den här veckan har lätt varit den stressigaste på länge. Jätte mycket roligt på jobbet som kräver mitt fulla fokus. Hela tiden. Jag känner att jag inte kan gå hem när jag slutar för att jag inte hunnit klart med allt. Men vill hem till familjen. Lämnar en hög på skrivbordet till dagen efter med en lång komihåglista. Ja, det får hopa sig. Och ibland blir det fullständiga brandkårsutryckningar. Som idag. Fick påminna mig själv att andas mellan varven. Men ibland även få tid att ta både morgonfika och eftermiddagsfika. Det är lyx. Och kanske lite charmen med mitt arbete. Jag trivs. Och älskar det. Men är världsbäst (sämst) på att stressa.

På tåget hem idag kände jag mig som en urvriden trasa. Tills det sa pling i min inbox på Facebook med ett otroligt roligt mejl. En komplimang och ett fantastiskt förslag jag är två meter lång som definitivt är värt att fira. Flera gånger om. Berättar mer sen. Men vilken energi och så lätt man kan ändra sin sinnesstämning. Älskar glada besked!

Inpackning för ett välmående hår. Köp!

Apropå fira, om bara några timmar fyller min älskade make 41 år. En fredag. Det kan ju inte bli bättre. Ska självklart firas. Och det ihop med bästa vänner. GReAt! 

Nu måste jag bara berätta om en fantastisk inpackning jag köpt till håret, Macadamia Natural Oil.  på eleven.se
Jag har ett långt hår. Ett slitet långt hår. Och för att jag inte (jag är väldigt sugen) ska ta fram saxen och klippa av allt, får jag istället satsa på riktigt bra hårprodukter. Som denna. Håret blir otroligt bra men framför allt mår bra. Den är ljuvlig. Och den luktar jätte gott. Prisvärd och måste införskaffas. Köp! Och köp nu.

Nu ska jag sova och drömma vackra drömmar.

<3

Konstigt

Om en helg går fort så har just denna bara susat förbi. I ilfart.
Den otroliga energi jag hade i torsdags har lyst med sin frånvaro (note to self: skriv aldrig positiva saker, det slår tillbaka) sedan dess. I fredags vaknade jag med illamående, huvudvärk, trött och ont i kroppen. En seg arbetsdag senare, en avbokad tjejmiddag och ihållande illamående avslutade jag sedan fredagskvällen vid 21.30. Kul fru!

Men, redan på lördag kändes det bättre. Jag slog bort det, bokstavligt talat. Tillsammans med Annica körde vi BOX ihop med ett antal andra träningssugna satsmedlemmar.

Idag är det måndag. Inte den bästa. Jag vill bara gråta. Och jag vet inte varför.

"Frivilligt lät jag dig komma in. Krypa in i mitt innersta, in under mitt skinn.
Svider, sårar och förpestar som stora okontrollerade käftar. En sänkt gard med inget annat än hjärta slog du mig i spillror utan att ens märka. 
En egoism utan dess like, opassande, dumpar du mig i ett övergivet dike. 
Tillåta eller kämpa? Börja om. Stänga ute och för att sedan lämna bakom." 




Bild lånad här.

Sh´bam, baby!

Går och bär på en otrolig energi just nu. Jag känner mig väldigt glad. Tror att jag smittar. För många ler med mig och det är fantastiskt. Kända som okända. Kan inte sluta le.
Det är så härligt när allt bara flyter på. När det inte finns några grubblerier utan allt känns bra. Måste passa på att njuta. Vem vet när det tar slut.

Provade Sh´bam igår på Sats. Det var en upplevelse. Självklart en bidragande faktor till min energi. Heta moves, bra musik, en full klass med glada tjejer,  fin vän och stämningen var på topp. Jag som gammal dansare befann mig i mitt essä. Nya steg och koreografi. Nästa gång sitter stegen där. Riktigt kul. Prova!
På lördag tänker jag slåss. Ja, eller boxas. På dito träningsställe.

Fredag imorgon. Härliga underbara fredag.

Sov gott.

Himmel och helvete

Älskar min nya Acne jacka! Och tänker oavsett om hösten väntar på sig eller inte, börja använda den. Den är fantastisk och kommer bara bli snyggare ju längre tiden går, enligt trevligaste personalen på denna sidan jordklotet. Tack Acne!
Lämnade butiken med en känsla av sjunde himlen. Total lycka! Det i symbios med en tillfreds vardag där allt bara flyter på. Harmoni.
Några har frågat var "sjunde himlen" är någonstans? Den är där du vill den ska vara, svarar jag då. Den bor i mitt hjärta och lever i mitt blod och i mina tankar. I min själ. Så länge jag vill och tillåter. Min himmel. Var är din?

Ett helvete å andra sidan är ju dessa förbannade flygolyckor som
har inträffat de senaste dagarna. I Chile och nu i Ryssland. Otroligt duktiga, väldigt stiliga, Stefan Liv och 44 hockeykillar. Borta. För alltid. Jag ryser. Att Stefan, med sitt vackra efternamn, fick ett så kort Liv. Hur är det funtat? Otroligt orättvist och sjukt svårt att förstå.
Mina varmaste tankar till alla anhöriga.

                                                           R.I.P

.Klassförälder.

Inser mer och mer att jag är en riktig skolmamma. Jag njuter varenda gång jag kommer till skolan och lämnar och hämtar. Kikar in i deras klassrum. Ser deras alster på väggarna. Veckans bok som står fint lutad på ett litet staffli. Schema på tavlan. Samlade ord på bokstaven L. Organiserat. Felix namn på ett av borden tillsammans med fyra fem andras. Så härligt.

Kom för en stund sedan hem från det första föräldramötet på skolan. Tror jag satt och log under hela mötet. Gulliga fröknar och ett härligt gäng med föräldrar och enligt fröknarna är det en riktigt fin klass. Och det värmer gott i hjärtat.
Är nu dessutom klassförälder. Jo jag tackar! Men tror att det blir hur bra som helst.
Nu kör vi!

M.

Det stora i det lilla

Var det någon som påstod att det är plättlätt att vara förälder? Med allt vad föräldrarskap innebär. I medvind och motvind. I litet som stort. Tror inte det. Men herregud vad det är underbart! Att få vara just, förälder.
Behöver bara nämna att jag är världens lyckligaste mamma. Och så stolt. Även när man i stundens hetta är redo att kasta in handduken efter långa tuffa matcher i barnuppfostran eller trotsbryt.

I lördags fick jag uppleva ett ögonblick som var ett av de lyckligaste i mitt liv. Det är absolut inget märkvärdigt. Men det gjorde att jag kände mig otroligt rik. En stund jag alltid kommer bära med mig. Så länge jag lever.
Jag, Felix och Max tog våra cyklar och gav oss ut på äventyr. Felix på sin cykel (han är otroligt duktig för att vara nybörjare) och Max bak på min. Att få se min stora gosses frihet lysa i ögonen när han susade fram och Max sjungandes bakom mig på barnstolen, var ren Lisa för själen. Turen tog oss ut på Långängen och långängsgården för lite lunch. Att sedan få sitta där tillsammans med dem jag älskar mest i hela världen, med strålande sol och med cyklar lutandes över magisk gärdsgård (redo att sedan ta oss vidare på ängarna) i en blomstrande trädgård och god lunch gjorde att jag nästan höll på att spricka av lycka.

Vilken lyckost jag är. Im just saying..

Det är måndag. Jag är frisk och jag älskar mitt liv.

M.



Bild lånade jag här.

.Frigus.

Jag inser att jag inte är gjord av stål. Jag är ingen superwoman och har alltså inga onaturliga krafter. Även fast jag tenderar att tro det. 

Har i snart en vecka varit hängig med en envis förkylning som idag visat sin absolut fulaste sida. Ja, det är ju bra att stanna hemma från jobb och vardagsstress då. Det gjorde inte jag. Alla måsten på jobbet, möten och gud vet allt, som gått före. Och istället ignorerat det faktiska. Med en inställning om att har jag ingen feber är jag inte sjuk. Känns det igen? Sotar för det idag. Har dragit min gräns och inser att man kan vara sjuk även om febern lyser med sin frånvaro. Bråkiga bihålor, grym huvudvärk, svullen hals, glansiga ögon och en slut kropp får vara tillräckliga själ till att jag stannar hemma idag. Om inte jag tar hand om mig vem skulle göra det då? 

Kryper ner under täcket efter en kopp värmande te innanför bröstet. Senaste Sköna hem och en hoppfull tanke om att imorgon är det bättre. 

Slår ner på tempot och tackar mig själv. Så. 

F*n