Ler lite men vill le mycket.

Efter ett spännande möte idag med en oerhört härlig person, föddes inte bara en massa härlig efterlängtad energi utan även flera utmaningar uppdagades. Nya tankar och stora frågor bubblade upp där jag fick vända blicken inåt för att hitta svar. Hittade inte alla och förstår att jag har en del att jobba med. Med mig själv. För att lära känna mina styrkor och svagheter. Rädslor och känslor. Frågor som, vem är jag i denna stora värld? Och vart har mitt leende tagit vägen? En resa börjar nu. Och det ska skrivas ner. Och om allt går bra kan vi säkert fira nästa år. Tack Paul!

Men allvarligt, vart har mitt leende tagit vägen? Jo visst ler jag, men jag känner mig inte glad. Utan faktiskt ganska ledsen. Eller låg. I flera veckor nu.

Vackra höst, vad gör du med mig? 

Jag känner inte igen mig själv. Varken i spegeln, i sinnet eller till sättet. Vad är det som händer? Har jag drabbats av höstdepp? Är det fler som känner så här?
Hur som helst så känns det vansinnigt trist. Och vantrivs otroligt. Och önskar att det kunde gå över nu.
Snart är min höstförkylning och antibiotikakur över och kan lämnas bakom. Så att träning istället kan få en helt ny prioritet. Då kommer säkert både huvudvärk och trötthet vara ett minne blott. Och energin smyga sig tillbaka. Med träning mår kroppen och knoppen bra. Och det är ju där problemet sitter. I knoppen.

VAB imorgon. Älskade lille Max som envist hostar vidare. Hoppas innerligt att det läker ut snart så vårt lille hjärta får bli pigg och kry igen.

Jag vill bli pigg och glad igen.