Madeleine Santiago Art

söndag 6 november 2011

.Några ord.



"Jag går dit benen bär mig. Stannar på en brygga vid vattnet. Båtplatserna gapar tomma, vinden blåser kallt. Tjocka moln som gör det svårt att avgöra dag från natt. Djupa andetag, vänder blad. 
Här kan inget hända. Jag är trygg."


"Färgade löv ligger samlade på marken. Förbrukade och glömda. Träden står nakna och fryser.
En tomhet och minnen som letar sig tillbaka till värme och kyssar.
Ryser och knäpper jackan. Tack för denna gång."
                                                   

"Jag behövde inte leta länge innan jag hittade en vän i dig. En sådan vän som ser mer än yta hos mig. 
Du betyder mycket för mig och du är någon jag ömt kommer värna om.
För mig är du perfekt och en stjärna rätt igenom."

"Vad händer när personen framför dig inte längre är densamma?
Är det mitt fel? Eller är det skitsamma?
När "jag älskar dig" inte har samma mening som innan. Då du var hjälten och jag hjältinnan.
När blickar svalnat och orden tagit slut. Är det då man packar och flyttar ut?


Min älskade familj är hemma igen. Och inser att jag är halv utan dem. Men det har varit en riktig win win för alla. Det är nyttigt att få längta efter varandra ibland.

Underbar helg tar slut. Ny vecka tar vid. Jag är redo.

M.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar