Solokvist

Att få vakna en timme innan lunchtid, praktiskt taget utvilad, är inte direkt en självklarhet i mitt liv. Eller i någon småbarnsfamiljs liv för den delen. Idag fick jag det.
Min kära familj packade in sig i bilen och åkte till farmor i Skåne igår vilket gör att jag är själv en hel helg.
Har längtat väldigt mycket efter det. Av rent egoistiska skäl. Men mest för att det är nyttigt att få vara lite själv och få längta lite extra efter familjen. Funderade på det igår. Bakom alla "statusar"som jag har, vi har, mamma, fru, dotter, syster, kollega och vän så finns det ju även en tjej. Bara jag. Och hon tänkte jag "dejta" i helgen.
Visst låter det knasigt, jag vet. Men det är så lätt att fastna bakom en status. Och glömma bort sig själv mitt i alltihop. Idag är jag min första prioritet. Jag väljer det.

Den här veckan, höstlovsveckan, har varit ganska lugn. Barnen har haft ett lugnare tempo. Felix har fått leka med sin kusin nästan hela veckan då skolan har varit stängd och fritids inte är lika kul utan alla sina kompisar. Tack! Och Max fick ledigt två dagar från dagis.
Dessutom fick vi nys om en pytteliten sommarstuga som vi ev kommer hyra årsvis. Nästa helg får vi veta om det blir så. *Håll tummarna* för det är en dröm vi haft i många år.

Jag prickade in en nackspärr precis lagom till en heldagskurs i skriftlig kommunikation i onsdags. Oskönt, kan jag berätta. Kursen var toppen och fick en massa bra tips med mig tillbaka. Värk eller ej. Min kiropraktor fick återigen göra underverk i torsdags. Och som pricken över i unnande jag mig massage. Har dessutom blivit "koppad" för första gången i mitt liv. Intressant. Och väldigt nyttigt.
Min rygg och nacke är mycket bättre, men inte helt bra. Ännu.
Fick dessutom med mig D-vitaminer hem, en bristvara i min kropp. Så, snart är det riktigt bra.

Nu sitter jag här. Med endast tända ljus och Spotify som sällskap. Redo att börja skapa. Plockar fram min kreativitet och samtidigt lättar på snurriga tankar. Ren terapi! Älskart.

Hörs.