Madeleine Santiago Art

söndag 26 februari 2012

.Vårkänslor.

Tog ett break i en vecka och kunde ladda ihop lite energi. Det har gjort nytta. De utspridda pusselbitarna verkar hitta tillbaka till sin plats. De magiska med att bekänna färg och berätta hur man faktiskt mår, gör livet mycket lättare. Jag vågar vara mig själv. Det är ok att inte alltid vara på topp. Det är också ok att sätta ner foten och berätta för sig själv att nu räcker det. Det är svårare att acceptera det. Men så har det nu blivit. Jag har accepterat. Jag lyssnar på min kropp och dess signaler. Slår ner på tempot. Och mår bra av det. Jag gillar en dag i taget. 

En klok vän sa, det finns tre bubblor, familj/vänner - jobb och - jag. När det tar för mycket tid åt någon av bubblorna får man helt enkelt kompensera de andra. Bubblorna behöver vara jämt fördelade för att man ska må bra. Eftersom jag nu (typiskt) har rört runt alldeles för mycket och befunnit mig i en total förvirring. I ett mörker. Då var det faktiskt skönt att få ett uppvaknande (säg.. käftsmäll!) och en välförtjänt paus för att inse åtminstone vad som är viktigast i mitt liv. Min familj. Ingen konkurens. Såklart. Jobb är viktigt men inte viktigast. Jag är superviktig och det är oftast jag som prioriteras sist. Då blir familj och vänner också lidande. Även om det är dem som får den mesta av min tid. Jag har mycket att kompensera. Och det känns tydligt och faktiskt mycket bättre.

Flera dagar med sol och plusgrader har gjort att varenda cell i kroppen reagerat på vår. Och vårkänslorna har tagit vid. Överlycklig över det. Snön är så gott som borta, åtminstone där vi bor. Typiskt när det är sportlov. Men vi gråter inte över det. Jag och Felix åker ner till Skåne och mormor och morfar på torsdag morgon (där var det 11 plusgrader och sol häromdagen) och vi längtar massor. Får dessutom äntligen träffa syster och bror och hela stora härliga familjen. Evigheter sen. Vi ska fira min 35 årsdag. 35!!. Det blir toppen. Och dessutom tanka massor av efterlängtad kärlek.

Helgen efter, på självaste dagen, står det tjejfest i kalendern. Det blir bra. Hur bra som helst.

Våren är på gång och det verkar som om jag också är det. Jag fångar det. Fångar dagen.


Grattis kära Daniel och Victoria till er lilla prinsessa, Estelle.


M.

lördag 18 februari 2012

Lyckost.

Idag fick jag lyxen att gå till frisören. Har gått till samma ställe i snart åtta år. Och jag tröttnar aldrig. Mina frisörer har bytt ansikte några gånger. Alla med fantastisk koll. Min senaste, Sofia, är fantastisk. Jag är alltid nöjd med dem. De är moderna och utvecklas hela tiden, har superfina lokaler precis vid Humlegården och mycket bra service. Dessutom har de stort utbud på produkter och säljer även sina grejer på nätet. Vad mer kan man begära? Det är toppen! Bangerhead, säger jag bara. Prova. Nu är luggen tillbaka. Varmt välkommen.

Just nu väntar jag på att min fina vän ska bli klar hos sin frisör. Sedan checkar vi in på Scandic Anglais för att lämna våra väskor. Middag, tjejsnack och en god natts sömn färgar vår lördag i guld. Otroligt tacksam.
Jag är världens lyckost.

Kände idag en enormt kraft. Och fylldes med massa positiv energi. Jag tar det. Jag tar vad som helst. Men framför allt tar jag en dag i taget.
Måste tipsa om en bok jag läser nu. Maken kom hem med den häromdagen, De 7 goda vanorna, av Stephen R Covey. Otroligt bra med många tips som verkligen passar i alla lägen. Speciellt nu. Den hjälper massor.

Jag i stunden.

M.

torsdag 16 februari 2012

Go Jörgen!

http://www.billboard.com/charts/hot-100#/charts/hot-100

Förstår att min svägerska är stolt över sin man. Att min man är stolt över sin bror. Jag över min svåger. Pratar naturligtvis om Jörgen. Igen. Men om man har sin låt på Billboardlistan, på plats nr 1, så bara måste det nämnas. Kelly Clarkson med Stronger (What doesn´t kill you), trivs bra på plats nummer 1, före Rihanna, Adele och you name it.. Heja dig Jörgen, du är världsbäst!

Här kommer låten ifall du har missat den.

tisdag 14 februari 2012

Love ConQueRs All

Det må vara kärlekens dag i kalendern. Men i rättvisans namn tycker jag att det är kärlekens dag varje dag.
Den har bara visat sig extra mycket idag. Det har spirat överallt. Facebook var bombat med massa mysiga kärleksord. Log för mig själv när jag gick förbi några blomsteraffärer på vägen hem från jobbet i eftermiddags, där köerna ringlade sig långa med både unga och gamla människor. För att köpa en blomma till den de håller kär.
För mig har den visats i andra gester. I kramar, i ord, med semlor, i tårar, i mail, i sms och andra fina handlingar. Jag har världens finaste vänner! Alltså, verkligen. Och jag har världens finaste familj. Och det har jag, varje dag.

Jag är inte särskilt stark just nu. Faktiskt precis tvärtom. Jag har dragit i handbromsen. Jag fattar.
Jag lyssnar på min kropp och alla otroligt jobbiga signaler (och på oroliga vänner och familj) att jag behöver ta hand om den. Jag gör det.

Det känns oerhört skönt och veta att om jag faller, finns det många underbara armar som är beredda att fånga mig. Det uppskattar jag enormt mycket. För det, är mitt hjärta fullt av kärlek. Och kärleken övervinner allt.

M.

.Mina hjärtan.




Utan er. Ingen alla hjärtans dag.
Älskar er till stjärnorna och hem igen
.

måndag 13 februari 2012

Why do I feel so sad?

Spricka i glashus ger sakta tusen bitar eget liv. Liten skråma lämnar avtryck som växer enorma. Svåra att tillslut hantera eller forma. Mitt hjärta gråter och min själ bara tillåter. Det gör ont. Från alla håll.
Tappar livslust och allt dess innehåll. Varje dag räknas. Även de dåliga. De tomma alldeles ihåliga.

M.

söndag 12 februari 2012

En stjärna till i himlen


Visst, jag har gråtit mycket den sista tiden. Men dagens tårar har mest handlat om det sorgliga besked vi fick om en av vår tids största stjärnors död, Whitney Houston. Det är ofattbart (egentligen inte) och otroligt sorgligt. Min idol sedan så länge jag kan minnas. Hennes musik och röst har varit terapi genom många lyckliga och olyckliga år i tonåren. Även nu. Så många gånger jag stått med en sprayflaska som mikrofon framför spegeln i mitt flickrum och önskat att jag var hon. Kunde varenda låt och kunde gråta miljoner tårar till hennes texter, ja herregud. Hon var äkta och en talang långt över mycket annat.

En stor röst har tystnat men hennes musik och hennes minne kommer för alltid leva kvar.
Jävla förbannade droger.

R.I.P älskade Whitney. I Will always love you!

M.

torsdag 2 februari 2012

Fortsatt iskallt Stockholm

Vackra Kungsträdgården med snöflingor som yr.. 
Helt galet kallt. Och det är bara början. Det är ju bra att det är vinter när det är vinter. Ljusa dagar med strålande sol och gnistrande snö. För att sedan bytas ut mot snöyra. Från en minut till en annan. Fint. 

Vårt huvudkontor har fördelen att dela huskropp med Berns och har utsikt över Kungsträdgården. Superlyxigt och en helt fantastisk plats på jorden. Extra roligt är det när det är Stockholm Fashion week som håller till just på Berns och i Kungsan. Fullt av vackra (vissa med småknepiga stilar) människor i rörelse. Designers och modeller. TV, fotografer, journalister och gud vet vad, samlas runt "vår gata." Igår mötte jag Odd Molly skaparen, Per Holknekt, på vägen tillbaka från lunch. Det är så kittlande. Älskar kläder och mode. Men jag är långt ifrån en slav. Jag vet inte ens vilken stil jag har. Men det är 
fantastisk kul att se dessa människor och de trender som skapas. Inte live då rå.. Ännu. 

Längtar tills jag känner mig frisk och stark. Förstår ju att jag måste ge tid i tiden (som min käre pappa alltid säger) och behålla mitt tålamod. Men vid någon gång under eftermiddagen kändes det som om jag skulle kunna somna ståendes och hade en sprängande huvudvärk och feberkänning. Redan då ville jag ge upp. Noll tålamod! Men har jag kunnat stå ut med detta så länge kan jag väl hålla ut lite till. Det vänder snart.


Fortfarande galet trött. Och prioriterar sömn. Typiskt tråkig fru..  
Ses. 


M. 

onsdag 1 februari 2012

Idag har jag träffat Gud..

...i form av en läkare på drygt 70. En lungspecialist som befinner sig på en fin adress mitt i Stockholm. I ett rum där tiden stått stilla sedan sjuttiotalet. Men med en kunskap långt över allt annat. Och som har berättat för mig hur min kropp fungerar och hur dåligt jag faktiskt mår. (Han var förvånad att jag orkat ha det så här så länge. Det har jag inte, jag har varit på väg att ge upp i evigheter. Vem vill jämt gå omkring och känna sig sjuk?)  Men att han nu kommer att ändra på det. Jag kommer att känna mig frisk och kunna ha samma förutsättningar som en person utan astma och allergiproblematik. Förstå min känsla. Jag är så otroligt lycklig. Min gud. Äntligen. Ny medicin är utskriven och ett återbesök om några månader är bokat. Hej nya liv!

Skulle egentligen kunna skiva hur mycket som helst. Jag bubblar. Men orkar inte ikväll. Jag prioriterar sömn.

Grattis älskade Jonna på 35 årsdagen!! Fira stort!

Sov gott och amen.