Spricka i glashus ger sakta tusen bitar eget liv. Liten skråma lämnar avtryck som växer enorma. Svåra att tillslut hantera eller forma. Mitt hjärta gråter och min själ bara tillåter. Det gör ont. Från alla håll.
Tappar livslust och allt dess innehåll. Varje dag räknas. Även de dåliga. De tomma alldeles ihåliga.
M.
Dina dikter är vackra och berör !! Jag känner igen så mycket <3
SvaraRadera