En regnig kväll i augusti...

" Vänder mig om för att gå. Lämnar det gamla bakom. Springer för att lämna det snabbare än så.

En förlorad själ i en förlorad värld.

Gick vilse, i ett stort svart hål. Med en säck fylld av ångest. Med endast räddning, som mål.

Känner ånger och mår dåligt. Vill vända. Ett hjärta så stort, men ändå så ihåligt.

Jag skäms och vill glömma. Fort och smärtfritt. Men vet inte var jag alla tankar kan gömma.

Nu syns endast min ryggtavla. Och det blir det sista du ser.

För du och jag existerar inte mer. "

" Vi går och lägger oss. Säger godnatt utan puss.

Det dröjer inte länge förrän någon av oss vänder ryggen till.

Vi somnar. Inte nöjda. Inte glada. Inte fullt lyckliga. Rutin!

Jag ville inget hellre än att krypa in i din varma trygga famn. Och stanna där. Eller få känna dig krypa nära mig. Hålla om mig hårt. Tätt. Hela natten. Varje natt.

Istället låter vi oceaner komma emellan oss. Flera mil.

Det är kallt och ensamt. Det saknas. Allt för mycket.

Vi somnar!

Och drömmer om varandra."

"Ibland önskar jag att jag hade svaret innan frågan ens blev ställd.

Ibland önskar jag att vissa känslor aldrig tagit vid och börjat verka. Jag önskar att jag kunde få vara fri, istället för att gå igenom. Igen o igen.

Fängslad med samma frågor. Olika svar. En sanning. Flera osanna.

Ibland önskar jag att drömmar fanns. Även på natten. De verkliga!

Ibland önskar jag att jag kunde gråta tårar som inte alltid betyder ledsen.

Ibland önskar jag att jag inte behövde säga något. Bara få vara tyst. Samla.

Observera. Förvänta. Sortera. Förvånas. Åldras.

Ibland önskar jag att det var lite enklare.."

"Om jag hade vunnit en resa. Till valfri destination. Då skulle jag valt en resa inom mig själv. En resa genom hela mitt liv. I mitt hjärta. I mitt sinne.

Fått en guidad tur genom alla krångliga vägar. Förstå besluten som togs. Upplevelserna. Det mörka. Det ljusa. Det hemliga. Det jobbiga. De lyckliga. De absolut lyckligaste.

Kanske tagit med den lilla flickan som en gång var jag. Se henne. Kanske hjälpa henne. Berätta för henne att hon är lyckligt lottad. Hon har ett rikt liv. Ett bra liv. Be henne slappna av. Kämpa, men inte så hårt så det påverkar henne senare i livet.

Gett henne avlastning. Kanske vägledning. Lugn och ro.

Jag skulle försöka nysta upp det nystan som har formats till en stor boll. Klurat. Skadat. Hämmat.

Jag skulle rest till den delen av hjärnan som sparar minnen. Öppna upp för att titta på de jag inte längre kommer ihåg. De som blockerats eller raderats. Det finns massor. Förstå varför.

Jag skulle rest vidare söderut mot min mage och försöka få svar på varför jag så ofta är illamående. Magen skulle med sannolikhet skicka tillbaka mig till hjärnan.

-Börja där, skulle den sagt.

En resa som är så svår att börja men är ännu svårare att sluta.

Kanske behöver jag inte resa än. Det känns läskigt.

Är dessutom flygrädd och vinner nästan aldrig något. "