Madeleine Santiago Art

måndag 16 augusti 2010

Vakna.

Det är otroligt frustrerande att bara se på. Utan att kunna göra något. Påverka. Se dig så ledsen. Se dig ute på farligt vatten. Olycklig. Se när du tar stegen ner i fördärvet. Trots alla livbojar jag och många med mig kastar ut.
Stäng inte ute oss. Lämna inte oss. Vi som bryr oss. På riktigt.
Öppna upp de där stängda dörrarna. Släpp ner garden. Ta in kloka ord. Vägledning. Släpp in lite glädje. Ta emot äkta kärlek.
Vänd sedan blicken inåt. Du vågar! Du måste. Någon gång.
Det knyter sig i magen. Hjärtat..

Varför?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar