Min stund. I mörkret.

Klär på mig en extra tröja under jackan och tar med mig vantar. Mössan på. Vet att det är kallt. Det är mörkt. Det är höst.
Sätter på bra musik i min iPod.
Full av energi och ivrig att komma iväg på en långpromenad. Går på asfalt. Vid bostadsområdena. Vill ha lampor som lyser upp min väg. Trygghet.
Det blåser. Hårt. Ser hur trädkronorna svajar i topparna. De löv som fanns kvar på träden för bara några dagar sedan ligger nu i stora högar på marken. Träden är nakna. Kala. Läskiga.
Ser hur några löv virvlar nyfiket runt runt. Ser ut som om de dansar. Färgglada. Blir glad.
Känner regndroppar leka lätt i vinden. De nuddar mig knappt. Det är små små droppar. De samlar sig för att snart bli fler. Friska. Det doftar höst.
Ser hur det lyser i alla fönstren. Familjer samlade i soffan. Brinnande ljus står kvar på matborden. Kärlek och värme. Tissel och planering.
Skyndar mig. Andas hårt. Hjärtat jobbar. Uppförsbacke.
Ser när jag passerar en lyktstolpe skuggor från träden. Skrämmande nästan hotfulla skuggor. Blir rädd för en sekund. Springer några steg. Förbi.
Möter en matte med sin hund. Trygg igen.
Egen tid. Rensar tankar. Fyller på med energi. Funderar. Sorterar. Kilometer efter nästa. Samlar.
Längtar hem. Springer. Svettas. Andas.
Framme. Nöjd! Lycklig.
Min stund i mörkret. Kärlek!

Jag brukar skratta, charma och le. Men det är inte bara det jag vill man ska se.

Min kompetens, min hjärna och att jag jobbar fort. Se det, annars tynar jag bort.

Jag är mer än ett ansikte, och skojig tjej. Tro mig! Kan du hjälpa mej?

År ut och år in. Vill inte mer.

Upptäck mig, förvandla. Se mig nu, jag ber.

Sov gott.