Madeleine Santiago Art

torsdag 11 november 2010

Who are you to say?

"Vem är du som kan prata så till mig? Som om du känner mig. Du vet ingenting. Alls.
Känner mig förnedrad. Ledsen och besviken. Skäms. Vem är du? Som kan döma mig. För att sedan låtsas som ingenting. Medan jag går med en klump. Ledsen, arg. Sårad. 
Ska jag släppa? Förlåta? Vad tjänar jag på att såra tillbaka? Ingenting. Jag vill såra dig. Men gör det inte. 
Jag är inte sån. Du känner inte mig. Du vet ingenting. Alls." 



"Flera viljor. Olika ansikten. Olika håll!

Förvirrad och saknar helt kontroll.
Tror gott. Tror fel. Tar åt mig och gråter en del. Tappar lust, tappar kraft.
Tappar självförtroendet, det lilla jag haft.
Ett jobb, mitt liv. Ångest, oro, ett himla kiv.
Samlar mod. Energi. En ändring det måste bli. Tar ansvar, tänker till. Såra någon är det sista jag vill.
Vänder blad. Hittar ljus. Säger tack o hej.
Kanske blir det det sista du ser utav mej. "

"Känner mig förlorad. Vilse. Har tappat mig någonstans på vägen. 
Hur kan marken under mina fötter bara försvinna? Står helt utan grund. Helt utan mening. 
Vad hände? Ska jag ge upp? Acceptera? Gå vidare? Börja om?
Var är min tro? Tron på mig själv. Varför så liten? Obetydlig.
Hur kan allt bara rasa? Det som för mig har varit självklart. Så tydligt. Ledsen. Så ledsen."

Ska hitta ut. Snart. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar