Backspegel.

Fin dag med massa roligt. Sovmorgon, såklart. Snowracing, pulkaåkning och utomhusfika med goda vänner och härliga ungar. För att sedan byta mot barnvakt och date med min man. Det blev bio. Men inte Svinalängorna utan Eat Love Pray. Underbar film och som passade oss mycket bättre. Just idag.

Tack Anna!!

Näst sista dagen på 2010. Ett år som efterlämnar en bitterljuv smak. Faktiskt. 

Inte så svårt att förstå. Om man känner mig och följt Spanska Blomman. 

För det första så har året gått fruktansvärt fort. Vart tar tiden vägen? 

Jag kan inte riktigt göra någon bra backspegel. 2010 har varit ett tufft år. Men med många ögonblick fyllda av välförtjänta skratt. Mycket kärlek. Resor. Familjetid. Vansinnig lycka. Och sorg.

Det jag tänker på och som ligger närmast på näthinnan och som satt spår och satt hela ens liv på gungning. Är den 2e Juni. 

En dag som jag helst skulle vilja glömma. Inte bara jag. Utan många med mig. Älskade Victor. Fortfarande snart sju månader efter hans ofattbara bortgång, känns det overkligt. 

Jag tänker dagligen på min svägerska och bror och alla älskade syskonbarn. Som med hård motgång får kämpa sig igenom en livslång sorg. All styrka. All.

Jag behåller den 17 juni varmt om hjärtat. En kontrast mot sorg. Kärlek. Vi fick närvara på ett av tidens finaste par. Deras dag. Surrealistiskt men oerhört ärofullt och fantastiskt. Det glömmer jag aldrig. 

Alla underbara vänner som fått barn. Speciellt ett väldigt efterlängtat, Theo. Nytt liv. Massa kärlek. Så välkommet.

Försiktigt och utan konstigheter (även om det är hur konstigt som helst) kommer jag blicka in på 2011. Fånga dagen. Ta tillvara på mig själv och min familj. Men med mycket ödmjuka ögon.

Jag har inget nyårslöfte. Det enda jag vill är att få må bra. Få vara med min familj och att de ska få må bra. Få vara lycklig. Ett livslöfte, som min älskade man säger.

Jo, kanske ett liitet nyårslöfte.. Att tro mer på mig själv och på det jag är bra på. Då tror jag inte det finns några begränsningar på lyckan.

Är oerhört tacksam för mina vänner. Utan dem vore livet riktigt tråkigt. Otroligt tacksam över min familj. Hela familjen. Varenda kotte. Utan Er fanns inte jag. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Tack så innerligt.

Allt är fixat inför morgondagen. Champagnen står på kylning. Nu är det bara att invänta det nya året. 

Och under tiden njuta av ljuvligt sällskap. Längtar.

God natt allra bästa DU, och jag. Sov gott.

Och ett riktigt Gott Nytt År

Skål.

Älskade lediga dagar..

Mörk och med lugg blev det denna gång. Jag har gått, återigen nöjd, från min favorittjej på Moscow. Tack Gabriella. 

Väldigt ovan. Men är super nöjd med den mörka färgen. Det känns väldigt naturligt. Luggen har gjort så att jag ser ut som 12 igen. Vilket kan bli patetiskt för jag är 33. Men jag gillar det. Är dessutom väldigt lik min vackra mamma nu. Kul! Imorse när jag nyvaken fick syn på mig själv i spegeln tyckte jag dock att jag var rysligt lik Robert Wells. Hysteriskt roligt en kort sekund, sen är det inte lika kul. Nåväl.
Jag bjuder på det. Ha ha

Spruta nummer  två av fyra för TBE fick vi gjort idag. Långpromenad med bästa Annica. Lagat en kycklingwok to die for till middag. Och varit kreativ genom att teckna lite. Annars bara mys. Idag igen.
Jag och Felix har spelat UNO (kommer Ni ihåg det?) hela kvällen. Han är jätte duktig. Älskar att spela spel och umgås. Jag har en klok liten femåring. Bara så ni vet. Förvånas dagligen.

Torsdag imorgon och det står både snowracing och barnvakt på schemat.
Förmiddag med goa tjejer och alla barn i pulkabacken och eftermiddag har vi underbara Anna som vill spendera tid med våra barn. Great! Bio och middag för oss. Efterlängtat.
Vi tänkte se Svinalängorna. Verkligen ingen romantisk film. Men ett måste, tror jag.

Nu film och ostbågar. Kanske ett glas rött till det. Eller är det no no?

.Ciao.

.My AnGel. 

Länge sen sist..

God fortsättning får jag lov att säga.
Åh vad det är mysigt med jul och ledighet. Det blir verkligen dagar fulla av lugn och ro. Vi fyller vår kalender med precis det vi vill. Sovmorgon, långfrukost, massa god mat, sällskap av nära vänner och familj. Pulka och skidåkning. Discovery channel, tecknat och någon bra film allt blandat och mixat i våra lata ljuvliga lediga dagar. Toppa sedan det med ton av kärlek. Voila!

Barnen har fått njuta av farmor några dagar. Och de fick äntligen träffa tomten. (som kom med alldeles för många julklappar. I år igen.) Lyckliga. Minst sagt. Max bor i sin Sportacus utklädnad från morgon till kväll. Vår lille hjälte.

Nu sitter jag på tåget på väg till Gabriella, min efterlängtade frisör. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med håret. Tänker ännu i stora drag. Klippa av det eller behålla. Mörk eller ljus, lugg eller inte. Vad som helst kan hända. Förändring it is.

Inte många dagar kvar på detta år nu. Blickar ödmjukt mot 2011. Jag tänker ta dagen som den kommer. Alla dagar.
Inga nyårslöften än så länge. Men ska tänka ut något. Det måste ju hållas också. Eller hur?

Ser fram emot en festlig kväll med bästa vänner att skåla in det nya. Säga hej då till det kanske snabbaste och sorgligaste året hittills.

Men först förvandling. Mot frisören!

Puss

Dan före dopparedan.

och ett riktigt 

Gott Nytt År

Räknar minuter nu innan det nalkas ett välförtjänt jullov. Längtar hem till resten av familjen som redan är hemma och varvar ner.

Ikväll ska julklappar slås in, skinkan ska griljeras, skålas i vin med svärmor, mysa. Precis som det ska vara en uppesittarkväll..

Hoppas att du får en lugn och fridfull jul. Det blir vad man gör det till.

Jag ska lämna vardagsstressen och presentera lugnet för både mig och mina nära. Jag ska skänka tankar till alla som bor i mitt hjärta. Jag ska ta dagen precis som den är. Landa och ladda. Bara vara, jag.

(Skriver igen när jag får lust).

Puss

.Un AnHelo.

"Du är min oavsett vad. Vad som än sägs vad som än görs. Hårda ord, vi förlåter. Skratt och gråt, det kommer åter.
Blickar som helst inte avslöjas. Möten som inte kan avböjas. En kamp om tiden. Det dåliga samvetet. Aldrig om kärleken. För du är min oavsett vad. Nu och hela vägen till evigheten."




"Jag lyssnar. Du pratar. Vi byter. Jag gråter. Vi skrattar. Förlåter. Det känns bra en kort stund. Men vi faller åter tillbaka i samma spår. Att försöka förstå är svårt. För vi talar inte samma språk." 


"Gråter ut min kära i din trygga famn. Du ger mig plats, du tillåter, du viskar mitt namn.
Tröstar och förstår, ger mig mening. Du stannar till min sista tår. 
En vän, en själ så fin. Jag tackar gud för att du är min."




"Längtan efter dig är så stark. Varje dag utan dig är overklig. Vi har ett band mellan oss som aldrig kan förklaras. Eller kunna förstås. Vi delar det tills vi dör.
Det känns som om jag alltid går och väntar. Saknar något. Är halv. Andas tungt. För jag vet att vi inte kan ses när vi vill. Det är frustrerande. Sorgligt. Så ensamt.
Vi har delat mycket. Mest av allt kärlek och skratt. Låg och pratade om livet natt efter natt. Jag saknar det. Väldigt. 
En bästa vän. En syster. En själsvän. Du bor i allihop.
Jag älskar dig! Som bara syskon kan."

.Tres dias mas.

Vintern håller ett stadigt grepp om oss. -16 utanför fönstret och snön ligger som berg längst vägarna. Vackert! Fantastiskt att se orört snötäcke gnistra i vintersolen. Oslagbart.

Otrolig måne som lyser upp våra liv. 

Idag har det varit månförmörkelse och dessutom vintersolstånd. Händer verkligen inte ofta. Nästa gång blir det 2094!!
Jag har inte sett någon månförmörkelse men jag tittar på en magisk måne ikväll. Den lyser otroligt klart.
Kan inte låta bli att fotografera. Såklart.
Snälla titta ut genom fönstret. Du vill inte missa den.

Sätter nu punkt på en alldeles ljuvlig dag. Hej då 21 december 2010. Tack för allt.


Sov gott.

.MaTkOma.

Matkoma! Efter ljuvlig jullunch i bästa personalmatsalen, Druvan. Vår.
Köttbullar, prinskorvar, julskinka, jansson och alla dess frestelser var uppdukat så fint. Stämningsfull musik i bakgrunden och snö utanför fönstret och julkänslan infann sig. Nästan. Den bästa och rätta känslan sparar jag till fredag tillsammans med en underbar familj. Min.
Finns ingen plats över för något annat nu. Fullt i typ två timmar. Sen är jag hungrig igen. Hur går det till?

Tack Daniel och Jim för briljant service och god mat. Im happy!

<3

Varmt o gott i hjärtat.

Har trots att hjärnan ställt in sig på jullov haft en dag full av energi. Jobbat på riktigt bra. Njutit varenda sekund.
Har fått känna solens strålar nudda näsan på lunchen. Fått fina komplimanger *. Ätit god lunch. Blivit bjuden på ljuvlig choklad. Skrattat och haft det riktigt bra.
Det bästa var nog när jag fick hämta hem jordens finaste barn från dagis. Vi fick gå en nu plogad väg hem. Det hoppades i snöhögar. Fotograferade (såklart) och vi kände kylan bita tag i oss. Kärleken som värmde oss.

Felix, med ett hjärta stort som atlanten tittade på en bild på sin pappa nu ikväll och blev så rörd till tårar. "Mamma, han är så fin. Jag älskar honom så mycket." Fem år! Älskade ungen.. Full av känslor.

Fyra dagar kvar till Julafton. Och tomten. Tomte är bokad. Som jag har utnyttjat tomtens makt den senaste månaden. Otroligt att de fortfarande tror på honom. "Lyssna nu på mamma, tänk om tomten såg dig nu!!" Typ.
Ja ja lågt, jag vet. Men nöden har ingen lag. Ibland.

Imorgon är det jullunch på jobbet och sen toppar vi det med fika och julklappsutdelning.
Vi har det så bra.. 

Känner mig så varm inombords. Lycklig liksom.

Min man överraskade och kom precis innanför dörren. Tro mig, slutbloggat för ikväll.

Ses.

Farfar (som bor i himlen) och Felix <3

*Komplimang att spara i minnesbanken, "Du är världsbäst på att sprida kärlek." Tack. Verkligen.

Strålande jul.

Otroligt mysig helg med finaste mamma på besök. Julgran köptes in. Änglarna hängdes på plats. I år igen. Julklappar har delats ut. God mat. Glögg och choklad. Glada miner. Stämningsfullt. Fullt av kärlek.

Trist att en helg går så fort. Nu är det tomt och saknaden av mamma är total. Men minnet av denna helg bär jag med mig. Alltid.

Mellandagarna blir det besök till frisören. Nu ska det av. Håret alltså. Längtar. Ska dessutom komma igång och börja träna igen. Herregud liksom. Hur svårt ska det vara? Tänkte att det kanske skulle bli lättare när jag är ledig att komma iväg. Jag vill. Karaktär nu då.

Söndagskväll. Fullt av snö utanför fönstret. Egentligen redo för jullov. Men får ta ett sista ryck och jobba sista veckan.

Lite mys i soffan innan sova.

Ses.

.In her eyes.

Står mitt i virvlande, yviga och många snöflingor. Som ivrigt letar sig ner på marken. Det blåser kallt. Några få minuters väntan känns långa och tunga. Väntar på tåget som ska ta mig tillbaka mot stan och stundande julbord med fina kollegor.

Laddar om batterierna. Spänner upp bältet i byxorna och gör mig redo för första julmaten för i år, som går i hav och natur- tema. Hummer och vilt. Blandat på min tallrik. Varför inte?

Plockade idag fram lejonet inom mig. Jag hade endast snabbhet, effektivitet och mål i sikte.
Jag presterade en hel del. Massor av roligt jobb. Idag med mer än ett leende.
Idag har jag fångat dagen. Målat den i min favoritfärg och det med glädje.

Ska göra som en fin vän sa till mig igår. "Fortsätt vara den du är. Du sprider så mycket glädje runtomkring dig". Ja, det gör jag nog. Och jag älskar det.
Jag ger bort små "presenter" varje dag. Om det så är ett leende. Det är det bästa som finns. Bästa.

"Jag är ingen hjälte. Jag är ingen ängel. Jag är bara en människa. En människa som försöker älska en annan. Tillskillnad mot andra. I hans ögon gör jag det"./ josh groban.

Ta hand om varandra. Du också.

M.

.Sentimos.

Sitter just nu uppkrupen i soffan. Ensam. Med mina tankar. Och de är många. Inte särskilt sorterade och vissa inte alls rationella. Jag gråter lite. Men är egentligen inte ledsen. Jag rensar. 

Min mun har inte gett överdrivet många leenden idag. Har inte haft lust. Tycker inte om mig själv när jag känner så här. Men jag tillåter det. Ibland. För att det behövs. För att kunna uppskatta det roliga dagarna. Och de överväger helt klart. 

Tänker, tyvärr, mer och mer på hur utsatta vi är just nu. Du och jag och alla vi på stadens gator. Känns trist. För jag vill inte tillåta mig att bli rädd. Naivt kanske. Men det är ju en slags överlevnad. Jag tänker mest på mina barn. Vad skulle hända dem om något skulle hända mig? Eller Christian. Ryser och fryser långt in i märgen när jag tänker på om något skulle hända våra barn. Blir skitförbannad! Va fan. 

Det finns så otroligt många galna människor på denna planet. Men tur är väl ändå att de är i minoritet. 

Ja, jag tycker lite synd om mig själv. Utan helt logisk förklaring. För jag har inget att vara ledsen över. Egentligen. Förutom sårande ord i stundens mörkaste rum. Som självklart läker fort. Men som gör ont. 

Jag längtar efter min familj. Hela familjen. Längtar efter ledighet. Längtar efter sömn. 

Imorgon är en annan dag. Och det är väl tur det. Den vill jag vara med och skapa. Hoppas vid gud att det blir med ett leende. 

Julbord med kollegor imorgon kväll. Bra så.

Snart god natt. Bara en liten stund till under filten i soffan. 

M.

..

Skulle kunna säga sömnlös natt. Några fjuttiga timmar är inte ens lönt att räkna. Jag och hubby är griniga. Undrar då hur Max känner sig? Vad är det du drömmer om på natten mitt älskade hjärta?
Migrän,(tror jag. Huvudvärk bortom all räddning!!) som ett "tack för inatt".
Lämnade två barn på dagis som säkert skulle kunna ge sin högra hand för att få stanna hemma idag. Max var så ledsen.. Mitt hjärta blöder.

Lång dag på jobbet. Inget AW ikväll. Christian ska iväg på en bokrelease med sin bror.
Kanske tur i oturen.. Jag åker hem. Direkt.

Skulle också ge vad som helst för att få stanna hemma i sängen idag. Dra täcket över huvudet. Somna om. Börja om.

Känner mig ledsen och helt slut.
Åh vad julledighet ligger som nummer ett på önskelistan nu. Så här precis innan har jag lust att bara ge upp. Energin är nästan slut. Är jag ensam om att känna så?

Nåväl. Bita ihop är orden. Sluta klaga kanske också.. Solen skiner åtminstone.

Ses.

Diez dias mas.

Vackra Lidingö.

Idag har jag fått för mig att det är onsdag. Hela dagen. Blir så konstigt då. Men nu, 10 minuter innan sista avsnittet av Desperate Housewives vet jag att det är tisdag.

Kan inte förstå att det är julafton om tio dagar. Vad hände? Sorgligt vad tiden går snabbt.
Men denna vecka har mycket att bjuda på. Förhoppningsvis en AW med väninna imorgon eftermiddag.
Julbord på Flyt i Gamla stan med fina kollegor på torsdagskväll. Och fredag kommer min älskade mamma till oss. Då blir det shopping för att senare åka hem till familjen. Köpa julgran och sätta julstämningen på kartan. Lördag blir det mini julafton. Klappar från mormor och morfar ska delas ut.
Barnen är minst sagt lyriska och förväntansfulla. Förhoppningsvis mest för att mormor är här då. Mmm.
Vin och massa surr lär det bli. Längtar efter min kära mamma. Pappa, nästa gång följer du med. Ok! Få vara dotter och krypa in i hennes famn en liten stund. Är beställt.. Skynda dig hit!!

Annars är livet gott. Riktigt gott. Minus alla fulheter vintern för med sig. Torr hud, stripigt hår och hud vit som snö. Ohet! Är förnamnet. Men det är ju bara ytan. Eller hur? Det finaste bär jag inom mig.

Ska försöka samla mod till mig och ta tag i ett pirrigt projekt. Berättar mer sen.

Nu Desperate..

Puss.

Lucia.

Måndag och 13 december. Lucia.
Två förväntansfulla tomtenissar gick till dagis imorse. Klockan 15.00 i eftermiddags var vi föräldrar inbjudna till Luciamys. Felix sista (!) luciatåg på dagis. Herregud! Max andra. Först en stund på Räven och Felix avdelning och avslutade på Ekorren, Max avdelning. Otroligt mysigt. Och ljuvlig julstämning.
Som vanligt.. Tack underbara fröknar för att Ni är så engagerade.
Lämnade ett stämningsfullt luciatåg på jobbet och fina kollegor. Dagen bara försvann. Det var lika bra det. Mina tankar fanns ändå hos barnen. Hela tiden. Kände deras pirr och längtade efter dem.


Ägnade endast en tanke åt vår terroristfool imorse. Det var på väg upp i rulltrappan vid Östermalmstorgs tunnelbanestation. Fullt av folk. Skört. Utsatt. En tanke. Sen var den borta. Du skrämmer inte mig. Du kommer aldrig kunna begränsa mig. Så.
Självklart var det dagens snackis bland kollegor. Och fortsättning följer väl.
Kan lugnt säga här och nu, Lev fullt ut. Varje dag. Älska högt. Terror eller ej.


Nu längtar jag efter maken. Kom hem. Värm mig. Dela resten av kvällen med mig. TV 4 och Svenska Hjältar. Några tårar. Känsla av värme och kärlek. Hopp.


Ciao.

Genom vilka ögon såg du?

Igår tog du dig hänsynslöst in. Kallt och hårt, i varje familjs hem. In i våra tankar. In i våra känslor.
Du skakade om. Lämnade otrygghet och ovisshet. I oss vuxna. Som nu måste vara starka och hålla minen inför våra små.
Genom vilka ögon såg du? Vem gjorde dig otrygg? Och ensam. För du var väl ensam?
Om du såg genom mina ögon hade du tänkt annorlunda. Du hade naivt trott på det goda. Sett det goda i varje person. Du hade gett kärlek. I massor. Du hade sett till att du mådde bra. Du hade då sett en femårig pojke, min, hoppa av glädje imorse över att äntligen lärt sig göra pappersflygplan. Du hade sett en tvååring, min, sjunga Midnatt råder, högt och så glädjefyllt. Den som han har övat om och om igen inför Lucia.
Du hade gladeligen stoppat barnen i vagnen och åkt in till vår vackra huvudstad för att handla julklappar och skapat julefrid i våra hjärtan. Strosat fritt och njutit av solen som skiner på oss idag. Den som du nu missar.
Vem, undrar jag, kan ta beslutet att hjärtlöst skada inte bara sig själv utan även oskyldiga människor. Mig eller min familj. Våra barn.
Glömde du titta genom deras ögon? Barnens. Deras rena tankar. Hur tänkte du?
Du har fått mig att tänka ännu djupare. Du har fått mig att vilja älska ännu mer. Varje dag. Varenda vareviga dag.

(Terrordåd i Stockholm)

.Matmania.

Imorse stod det dagis och jobb på schemat. Laddad till tusan att komma tillbaka till jobbet och min nya roll.
Kan nu på tåget hem, femton timmar senare, konstatera lycka!. Jag har jobbat fokuserat och koncentrerat. Full av kärlek och konstant leende på läpparna. Det är så kul!
Blev ju inte mindre kul av att det var fest på jobbet idag. 150 härliga kollegor har fått äta tills det inte fanns utrymme ens för att kunna andas normalt. Matmania, minst sagt. Självklart bosatte jag mig på dansgolvet samma minut DJn började spela. Två timmar senare fick det vara nog. Svett, trött och sjukt nöjd säger jag nu god natt och tack för en magisk heldag.

Puss.

VaB, även fördelar..

Tredje dagen hemma med Max. Han är feberfri men fortfarande infekterad och grinig. Tror kanske att det kommer hänga kvar ett bra tag. Men bedömer nog att han är redo för dagis imorgon. (Vill inte ha hem magis som går på hans avdelning nu bara..)
Idag tog vi sällskap av storebror också. Han är inte sjuk men kände sig trött. Såg honom i morse i soffan under filten gäspandes stort. Och tog beslutet att han fick en ledig dag.
Skönt att slå av på alla måsten. Landa i soffan med barnen. Bolibompa, en blöjunge i pyjamas, en stor under filten, en kopp kaffe och ett ton av kärlek. Visst, jag är fylld av dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. (ibland finns det inget val) Men njuter fullt ut med mina barn för tillfället. Oslagbart.

Frisk luft har ingen dött av. Så jag stoppade Max i vagnen under en varm filt. Felix tog med sig sin snowracer. Vi packade med varmchoklad och fika. Sen gick vi till Killingeparken för några vändor i backen. Felix var lyrisk. "Se upp i backen",  ropade han på väg ner. Fastän det bara var vi där. Söt.

Hem igen för lite pannkakor och mys i soffan. Love people. Love.

Imorgon är det jobb. Hundra procent. Ny roll. Nya avdelningar. Nytt allt. Pirr.
Avslutar med fest. Årliga Hk festen. Matmania, är temat om jag inte minns fel. Spännande.

Ladda om. Helt enkelt.

Puss.

.Poèmes.

"Du tittar på mig. Men du ser mig inte. Du lyssnar på mig men hör mig inte. 
Jag skriker frustrerat. Du dömer. Jag gråter.
Kyliga grader emellan oss. Vad hände? 
Kärleken finns där. Men inte kartan. Det är svårt att hitta då."


"Gör så ont när jag ser dig bli så ledsen att du knappt kan se eller prata för gråten är så stor. Det gör ont att inte kunna trösta dina stora sår. 
Det gör ont att behöva väcka dig tidigt varje morgon för att stressa iväg till ditt. Fast det egentligen är mitt. 
Det gör ont att behöva säga hej då. Se i din blick din längtan efter mig. Istället låta en annan människa fostra dig. Långa långa timmar. När den vuxna inte är jag. Så avundsjuk. Så ledsen. Så otroligt ledsen och fylld av ett samvete som är mer än dåligt.
Så ledsen att jag missar allt nytt du lärt dig. Att jag inte är den första personen du berättar det för. Jag är den sista som får höra det. I en gäsp strax innan du somnar. Tidigt, för att du ska orka upp dagen efter. Repris. Om och om igen. 
Jag vill vara din alltid. För du är min.
Så ledsen"..


"Minns tillbaka på känslan då vi möttes första gången. Fjärilar, kyssar och vi dansade till den där sången.
Kände från ögonblick nummer ett, att du är mannen i mitt liv. Det kändes så rätt!
Bubblande, förväntansfull och nykär. Det är känslan jag tar med mig. För jag vill alltid känna så här. 
Jag älskar dig!"


"Vi befann oss på samma ställe samma dag. Du och jag. Våra blickar möttes. Marken under oss försvann. DU tog mitt hjärta. Fångade det. Jag tog ditt. Behåller det. Många lyckliga år står vid vår dörr. Var fanns du? Fast hellre nu än förr. 
Ibland går vi vilse. Ser inte klart. Ett uttänjt gummiband på väg att brista. Så uppenbart! 
Men gör det inte. Det håller. Det blåser kallt. Riktigt kallt. Men fylls av värme. Tillräckligt ofta.  
Vi går tillsammans längst vår väg. Den är inte perfekt. Den är lite defekt. Men den är vår. Och där ska vi gå i flera tusen år. "


M.

.Älskade barn..

"När jag tittar på dig värker det av kärlek inom mig. Dina varma underbara ögon tittar tryggt på mig. Söker min blick vid rädsla. Vid glädje, vid tårar. Ögonfransar långa, mörka och täta jag fullkomligt bedårar. 
Älskar när du kryper upp i min famn. Din mjuka lilla kropp. Dina kramar. Din närhet. Jag är i hamn!
Lyssnar på dig och njuter. Du är en egen person med egen vilja. En vilja av stål. En meter lång. 
Det kommer gynna dig. Jag vet. Det är för mig, trygghet.
Jag upptäcker dig varje dag. Ser något nytt du lärt dig. Ett ord. En gest. En min. 
Max mitt hjärta, du är så otroligt fin. 
Älskar dig. "


"Hur kunde du bli så klok? Så kärleksfull. Så unik. Genuin. 
Varje dag växer du i mina ögon. Dina frågor förväntas alltid ett svar. Du vill lära. Dina känslor vill bli bekräftade. Besvarade. Du älskar. Du blir arg. Du förstår mer och mer. Du ser. Du vet. 
Du är stor. Men ändå liten. Du kryper upp i min famn. Vill kramas. Vill ladda. Vill fylla på med näring. 
Du visar empati likt ingen annan. Ditt hjärta så stort och sunt. 
Du är en helt underbar storebror och ett barn vi älskar så det gör ont." 


Älskar er. Älskar. 


Sov gott. 

Pepparkakshus a la Spanska Blomman och Co.

Pepparkakshus.

Har nu lagt jordens finaste barn. Stoppat om och sagt god natt.
Nu sover de gott. 

Jag och Max fick njuta av mitt långkok. Oxgrytbitar som fått koka ihop med lök, svamp, syltlök, kryddpeppar, lagerblad och köttbuljong i nästan tre timmar. God sås, potatis och svartvinbärsgelé till det och det blev perfekt. Vuxenpoäng! 

Felix kom hem strax innan 18 efter att ha lekt med Thelma efter dagis. Vi gav oss genast på vårt pepparkakshus. Tror nog vi slog det vi gjorde förra året. Det blev jätte fint. Good job boys!!
Otroligt mysigt att pyssla med barnen. Vi njuter allihop.

Max hade 38.2 i temp nu ikväll och det fick avgöra att han får vara hemma imorgon också.

Nu kan tomtarna flytta in..

Nu längtar jag efter min älskade man som jobbar monsterpass på måndagar. Tror han landar bredvid mig i soffan runt 21..
En timme till..


Må så gott. Du också.

GreyZone.

Lämnade gårdagen med en känsla av gråhet. Grå i alla dess skalor. En deppig dag från i stort sett morgon till kväll. Trött, ledsen och bara tilt. Mest hela tiden.
Försökte samla ihop mig så jag inte skulle påverka resten av familjen. Bita ihop. Men det blev genomskådat ganska snabbt. Jag läcker som ett såll. Inser att jag har världens bästa familj. Det fanns kärlek att landa i. (dåligt samvete!! ) Inget dömande. Det är oerhört jobbigt när det blir sådär.
Jag somnade för natten 20.30 och tror säkert att all depp bottnar i brist på sömn.
Grått på väg bort. Idag är jag färgad med ljusa färger.

Så, idag har jag köpt hem Chi san. Hoppas att det kan bidra till lite mer pigga och glada dagar.

Är hemma med Max som de senaste fyra dagarna har hostat och varit hes. Igår kväll fick han feber. Och den håller i sig.
Blir troligtvis hemma imorgon också. Kurerar honom ordentligt.
Lyx att få spendera ensamtid med världens gosigaste och klokaste Max. Han är så duktig. Andas in i sin inhalator utan att klaga. Jag kan, är hans motto numera. Ingen är stoltare än jag. Mysiga, finaste gos.
Vi hämtar hem storebror tidigare från dagis idag och ger oss på att bygga ihop ett pepparkakshus.
Kärlek.

Funderar på livet.

Titta traaaktor!!

Kärlek.

Ute ur bubblan.

Hemma igen efter tre intensiva dagar på Systembolagets Lärcenter, Skarpö.
Ledarskap i dess rätta bemärkelse. Fantastiska handledare. Underbart gäng på 17, alla ivriga på att bli bättre på att leda. Utan att vara chef.
Jag har lärt mig mycket. Fått en enorm självkännedom. Och många aha upplevelser.
Märkte också hur urform jag är. Rent känslomässigt. För lite sömn börjar ta ut sin rätt på mig. Är ständigt nära gråt fastän jag inte är ledsen. Jobbigt. Verkligen.
Nu ska jag ta med mig alla metoder och verktyg och implementera den i min vardag. Hemma och på jobbet.
Nu känns det ganska tomt. Vi har levt i vår bubbla. Långt ifrån verkligheten. Men botet på det bestod av 140 kilo kärlek som mötte mig i dörren. Man och två älsklingspojkar. Som jag längtat.. Kärlek. Massa varm kärlek.
Fick pussa och säga hej då till hubby som försvann vidare ut på julmiddag med sitt jobb.
Så.

Några bilder på underbara Skarpö. Sen sätter jag punkt för den här gången.

Puss.

Sex månader av en evighet.

Lång dag med fullt fokus. Från 8 till 20.30 effektivt och koncentrerat.
Känner mig lite matt nu. Av flera själ. Jag har återigen problem med jobbiga bihålor, tung huvudvärk och hosta. Men det är inte synd om mig.
Mina tankar, mina tårar, min nedstämdhet bor i sorgen till Victor. I Sofia. I min bror och i Victors syskon.
Sex månader sen idag som ni fick det fruktansvärda beskedet.
Att Victor var död. Död. Varför? Den frågan kommer jag alltid att fråga? Varför? Inga svar blir tröstande.
En fruktansvärd sorg. Livslång, fruktansvärd sorg.
Jag lider så med er. Älskade familj.

Ligger just nu och fryser. Ryser och längtar.
Längtar till en fysisk kram från Sofia och bror. Längtar efter mina barn och min man.
Längtar hem. Just nu. När jag känner mig ensam.

Sista dagen på Ledarskap imorgon. Försöker ladda om. Fokusera om.
Ska släcka lampan. Nu.
Tar igen det jag tycker jag behöver. Sömn.

Finaste ängeln. Sov så gott! Du är saknad av så många, hjärtat.

God natt.

.Förste i tolfte 2åtusen10.

Summerar 1e december med några korta meningar.
Ledarskapskurs på Skarpö är ljuvligt, lärorikt, roligt, intensivt och välbehövligt.
En fantastisk dag och kväll bland vänner.

Nu är klockan alldeles för mycket igen. Jag behöver sova. För ett tolvtimmars pass står på schemat imorgon.
Kudden är fluffad, täcket och madrassen är galet skön. Nu är det dags att börja räkna får...
Konstigt utan man och barn. Men en stund för sig själv ibland är också väldigt behövligt. Men det betyder inte att jag inte saknar dem. För det gör jag. Massor.
Deras underbara små röster och varma kramar. Älsklingar..

Får roa mig med att jag är en "vårdande förälder" med ett "spontant barn" boendes inom mig.
Enligt en "transaktionsanalys".. Nåväl..

Sov gott.

Kärlek.