Sex månader av en evighet.

Lång dag med fullt fokus. Från 8 till 20.30 effektivt och koncentrerat.
Känner mig lite matt nu. Av flera själ. Jag har återigen problem med jobbiga bihålor, tung huvudvärk och hosta. Men det är inte synd om mig.
Mina tankar, mina tårar, min nedstämdhet bor i sorgen till Victor. I Sofia. I min bror och i Victors syskon.
Sex månader sen idag som ni fick det fruktansvärda beskedet.
Att Victor var död. Död. Varför? Den frågan kommer jag alltid att fråga? Varför? Inga svar blir tröstande.
En fruktansvärd sorg. Livslång, fruktansvärd sorg.
Jag lider så med er. Älskade familj.

Ligger just nu och fryser. Ryser och längtar.
Längtar till en fysisk kram från Sofia och bror. Längtar efter mina barn och min man.
Längtar hem. Just nu. När jag känner mig ensam.

Sista dagen på Ledarskap imorgon. Försöker ladda om. Fokusera om.
Ska släcka lampan. Nu.
Tar igen det jag tycker jag behöver. Sömn.

Finaste ängeln. Sov så gott! Du är saknad av så många, hjärtat.

God natt.