Genom vilka ögon såg du?

Igår tog du dig hänsynslöst in. Kallt och hårt, i varje familjs hem. In i våra tankar. In i våra känslor.
Du skakade om. Lämnade otrygghet och ovisshet. I oss vuxna. Som nu måste vara starka och hålla minen inför våra små.
Genom vilka ögon såg du? Vem gjorde dig otrygg? Och ensam. För du var väl ensam?
Om du såg genom mina ögon hade du tänkt annorlunda. Du hade naivt trott på det goda. Sett det goda i varje person. Du hade gett kärlek. I massor. Du hade sett till att du mådde bra. Du hade då sett en femårig pojke, min, hoppa av glädje imorse över att äntligen lärt sig göra pappersflygplan. Du hade sett en tvååring, min, sjunga Midnatt råder, högt och så glädjefyllt. Den som han har övat om och om igen inför Lucia.
Du hade gladeligen stoppat barnen i vagnen och åkt in till vår vackra huvudstad för att handla julklappar och skapat julefrid i våra hjärtan. Strosat fritt och njutit av solen som skiner på oss idag. Den som du nu missar.
Vem, undrar jag, kan ta beslutet att hjärtlöst skada inte bara sig själv utan även oskyldiga människor. Mig eller min familj. Våra barn.
Glömde du titta genom deras ögon? Barnens. Deras rena tankar. Hur tänkte du?
Du har fått mig att tänka ännu djupare. Du har fått mig att vilja älska ännu mer. Varje dag. Varenda vareviga dag.

(Terrordåd i Stockholm)