.Poèmes.

"Du tittar på mig. Men du ser mig inte. Du lyssnar på mig men hör mig inte. 
Jag skriker frustrerat. Du dömer. Jag gråter.
Kyliga grader emellan oss. Vad hände? 
Kärleken finns där. Men inte kartan. Det är svårt att hitta då."


"Gör så ont när jag ser dig bli så ledsen att du knappt kan se eller prata för gråten är så stor. Det gör ont att inte kunna trösta dina stora sår. 
Det gör ont att behöva väcka dig tidigt varje morgon för att stressa iväg till ditt. Fast det egentligen är mitt. 
Det gör ont att behöva säga hej då. Se i din blick din längtan efter mig. Istället låta en annan människa fostra dig. Långa långa timmar. När den vuxna inte är jag. Så avundsjuk. Så ledsen. Så otroligt ledsen och fylld av ett samvete som är mer än dåligt.
Så ledsen att jag missar allt nytt du lärt dig. Att jag inte är den första personen du berättar det för. Jag är den sista som får höra det. I en gäsp strax innan du somnar. Tidigt, för att du ska orka upp dagen efter. Repris. Om och om igen. 
Jag vill vara din alltid. För du är min.
Så ledsen"..


"Minns tillbaka på känslan då vi möttes första gången. Fjärilar, kyssar och vi dansade till den där sången.
Kände från ögonblick nummer ett, att du är mannen i mitt liv. Det kändes så rätt!
Bubblande, förväntansfull och nykär. Det är känslan jag tar med mig. För jag vill alltid känna så här. 
Jag älskar dig!"


"Vi befann oss på samma ställe samma dag. Du och jag. Våra blickar möttes. Marken under oss försvann. DU tog mitt hjärta. Fångade det. Jag tog ditt. Behåller det. Många lyckliga år står vid vår dörr. Var fanns du? Fast hellre nu än förr. 
Ibland går vi vilse. Ser inte klart. Ett uttänjt gummiband på väg att brista. Så uppenbart! 
Men gör det inte. Det håller. Det blåser kallt. Riktigt kallt. Men fylls av värme. Tillräckligt ofta.  
Vi går tillsammans längst vår väg. Den är inte perfekt. Den är lite defekt. Men den är vår. Och där ska vi gå i flera tusen år. "


M.