Bröllop och positiv spiral.

Oj, länge sedan jag uppdaterade här. Mi culpa. Jag har haft fullt upp att vända negativ spiral åt det positiva. Och lyckats. Någorlunda. 

Förra veckan drog jag på mig en infektion i tån. Antibiotika och sjukskrivning i en vecka, ont, och massa krångel med att rodda bort hämtningar och lämningar på dagis, brottats med dåligt samvete åt alla håll, frustration åt att inte kunna träna. Där ofrivillig vila stått högst på schemat. Men är nu är så gott som redo att få tillbaka min vanliga underbara vardag igen. Vilken pärs. 

Vackert brudpar! 

Enda bilden på Nadja och mig. Nöjd ändå!

I lördags hade äntligen antibiotikan börjat verka. Så kl 14 var jag och make på Nygårds värdshus för att se Nadja och hennes Anders bli man och hustru. Otroligt vackert brudpar och så mycket kärlek och romantik bland dessa tu. Härlig blandning av deras familj och vänner. Massa värme, skratt, glädjetårar och lycka under hela dagen. De hade tänkt på allt. Vi gäster kunde bara luta oss tillbaka och njuta av en fantastisk show. Brudparet är som gjorda för varandra. Nadjas oerhört mysiga italienska familj tog sig rätt in i mitt spanska hjärta. Där lär de stanna, precis som Nadja. Det är något alldeles speciellt med bröllop. Det lockar fram en massa gamla känslor och minnen som kanske ofta tas för givet. Mysigt!

Idag är det tisdag. Min sista dag som sjukskriven. Kom aldrig igen. Äntligen jobb imorgon och kramkalas med kollegor. Längtar! 

Men först ser jag fram emot gårdsfest på dagis med alla föräldrar och barn i eftermiddag. Troligtvis gråtfest. Det är Felix sista år på dagis och Max sista termin på favoritavdelning. Sorgligt men samtidigt väldigt spännande. För vi har en hel del oskrivna blad att fylla i och se fram emot. 

Att tiden går fort (och att jag börjar bli gammal) ser jag inte bara på barnen utan det vittnar de otalt (8) återkommande gråa!?! hår jag hysteriskt får rycka bort, om. Sjukt jobbigt och det gör nästan mer ont än min jäkla tå.

Jag mognar aldrig. Och det är en extremt konstig kontrast till mina gråa hår. Ja, mycket ska hända.. 

PUSS

.vaRios poemas.

"Svårt när luften går ur och förtvivlan och ängslan står näst på tur.
Ryggradslöst försvann du ur mitt liv. Bitter eftersmak, sårat hjärta. Kärlek var aldrig ett alternativ."

                                      

"Blir påmind när jag tittar på dig att vara i stunden är viktig även för mig. En klok person en handfull år ger eftertanke värt att tänka på. En annorlunda syn, en jag faktiskt förstår.
Jag saktar ner. Prioriterar tiden med dig mycket mer. Magiskt, allt fint som du ger.
Dagtäta rum. Varje dag."
    
                                                      
"Drömmer om dig natt efter annan. Dina händer, dina läppar allt smälter samman.
I din famn, mjuk och go vill jag stanna och få ro.
En önskan har jag kvar. Skyndar mig att somna, där finns du och du är allt jag har. Och det var allt vad min önskan innebar."



M.


(Snälla, spekulera inte i hur jag mår. Eller vad som har hänt. Allt handlar inte om mig och mitt liv när jag skriver dikter utan är bara ord. OK!) 

Orättvist.

För att referera till mitt förra inlägg, "Gnäll klär ingen." Det står jag fortfarande fast vid. Ändå sitter jag nu hemma, i en tom lägenhet och gnäller och tycker synd om mig själv. Patetiskt! Jag är arg och frustrerad över vad en jä*la tå kan ställa till med. Jag vill slå någon! Seriöst. Det har gått en vecka och ja, det har blivit bättre med viss reservation, men är så långt ifrån bra. Att jag över huvudtaget skriver inlägg om detta och låter min tå sparas till historien, är inte klokt. Men det är min vardag just nu.
Jag kan inte jobba. Gjorde ett försök i måndags. Det har jag fått lida för sedan dess.
Så igår bestämde jag mig för att stanna hemma och vila (missar ALLT kul på jobbet) och idag är det onsdag. Jag har en varig tå och o n t people. Har beställt tid till doktorn. Skitkul. För en tå. Blir tokig.
Har fått frågan av många hur länge jag kommer ha det så här. Kommer jag kunna bada i sommar? Gå på bröllop på lördag? Dansa, springa, träna, leka med mina killar, gå långpromenader, gå i högklackat och bara ha en helt vanlig vardag igen? Alldeles för länge, svarar jag då. Onödigt och orättvist länge.

Mina tårar borde inte rinna för det här. Det är det inte värt. Ändå går de inte att stoppa.

M.

Gnäll klär ingen.

Fyra dagar hemma med galet ledsen tå är nog. Laddar för att imorgon ta mig till jobbet och faktiskt klara en hel dag. Inte helt lätt att lösa skofrågan dock. Men, det får tacksamt nog bli innetofflor. Hur snyggt som helst! 
Nu är det nog. Hej då gnäll, hej lite jäklar-anamma.

Annars är det bra. Typ.

Himmel och pannkaka.

De icke synliga och högläge.

 Gårdagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Somnade med smärtstillande i kroppen och med en tå inte längre sig lik.
Föreläsningen med Fredrik Härén var briljant. Han sa många kloka saker. Full av humor och lättsamhet. Och det lyste service och kreativitet i ögonen på honom. Det fick han ut till oss i publiken direkt.
Jag hade dessutom turen att få hans senaste bok. En roman som heter De icke synliga. 
Fylld av inspiration en timme senare hjälpte jag sedan till att ställa i ordning alla stolarna efter oss.

Fredrik Härén

Oturligt nog föll en stapel med stolar på en av mina tår. En smärta ganska svår att beskriva med ord. Världens bästa kollegor (tack Jim!) såg till att plåstra om och trösta en minst sagt skärrad lipkärring, me.
Sedan fick Cityakuten med fantastisk personal, jag och underbara Nettan (tack snälla för all hjälp!!) några mysiga timmar tillsammans. Bedövning (fy fan) och en lätt "operation" tog de bort nageln. De fick sy några stygn för att få stopp på blödandet efter en artär som hade fått spel. Röntgade men inget var brutet, tack och lov. Snällt fick jag åka hem och lägga mig med foten i högläge. Och där ligger jag fortfarande kvar. Kan inte gå. Värk till tusan. För en skruttig liten tå. Det är inte klokt och faktiskt lite skrattretande.

Världens bästa svägerska kom hit i morse och hjälpte mig att lägga om såret. Innerligt tack! För det ska jag säga skulle jag aldrig klara att göra själv. Urk.

Tänk så det kan bli. Nåväl. Köpa läget, helt enkelt.

Ses.

En parantes hit eller dit.

Tänkte ignorera några tankar som envist gör sig påminda. I det här fallet negativa.
Stoppar dom i en parantes så länge och väljer istället att fokusera på det positiva dito.

Idag vill jag inspireras (Fredrik Hären).

Ses.

Champagne.

Dagens huvudvärk och trötthet vittnar om att gårdagen blev mer än lyckad.
Först Temamöte på jobbet med fokus på CSR, miljö och hållbarhet. Och med mat & vinprovning som trevligt avslut. Extra plus var att vi var flera olika avdelningar som hade möte tillsammans. Mer sådant. Heja!
Sedan bar det av vidare till restaurang Legend för Champagne (en duktig sommelier berättade under kvällens gång framställande av riktig champagne) och matupplevelse med makens kollega och hans fina sambo och ett fyrtiotal av deras kunder. Otroligt trevligt och riktigt lyxigt. Kan allt om Champagne nu. Och inser att jag visst tycker om ostron.
Allt ska hända en helt vanlig måndag. Nåväl.

Dagen har varit lång men härlig. Jobbigt när huvudet bestämt sig för att stanna kvar hemma på kudden medan kroppen fått jobba. Osynk. Spännande möten har dock fått massa liv i mig och som jag kommer drömma många roliga drömmar om. Och när jag nu ändå skriver om möten så måste jag nämna om morgondagen då vi får nöjet att lyssna på Frederik Härén. Har hört mycket gott om honom och är vidöppen för härlig inspiration.

Nu ska jag ta ett svanhopp rätt ner i sängen.

God natt.

Spa och Saade, Spade?

Idag fick både jag och bästa Annica lite extra lyx. Då vi tog in på Sturebadet för flera timmars avslappning.

Redan i receptionen där vi fick morgonrock, handduk, tofflor och en necessär fylld av en massa produkter (som vi fick ta med hem, tackar!) kände vi att det var oerhört lyxigt och så välförtjänt.
Simmade i en timme i en varm pool. Åt frukt, pratade en massa tjejsnack. Badade arombastu, ångbastu och torrbastu för att sedan duscha (lääänge) och byta om för att landa med lunch och ett glas champagne. Shopping hann vi med både före och efter SPAet, såklart. Vi kan! Ljuvlig dag som jag inte ville ska slut.
Nästa gång tar vi Centralbadet och då bokar vi även in massage. Värd.

Sol på stan, uteserveringar, lättklätt, bubblande, glada människor. Bästa tiden är nu. Eller hur?

Nu håller vi tummarna att Saade tar hem segern i Düsseldorf. Heja heja. Bäst att fylla på vinglaset..

xoxo.

Shoe me.

När dagis är stängt finns det inget annat val än att stanna hemma. Idag har jag haft tur att både fått jobba och gosat med barn. Känns på något vis bra då.

Har dessutom rensat ut och skänkt kläder, väskor, parfymer, bälten och accessoarer till en fin person som behöver det bättre än jag. Varmluft i ansiktet.

Måste bara berätta snabbt om brandos.se. Jag hittar aldrig skor när jag går i butik. Och jag tröttnar och struntar helt enkelt i det. Tills nu, när jag hittade nämnda sida. Föll för tusentals skor men bestämde mig ändå för att köpa ett par, bruna kilklack. Tänkte att jag måste prova. Fraktfritt åt båda håll. Why not?
Två dagar senare fick jag ett sms om att jag har ett paket att hämta på Posten. Inte nog med att de hade alla världens fina skor, de jag köpte var perfekta. Hurra! Rekommenderas varmt.

Idag är det fredag och det känns i hela kroppen. Avslappnad. Och imorgon får Sturebadet nöjet att njuta av två gals. Mig och Annica. Ska bli väldigt skönt. Avslutar med lunch och champagne. Det får väl ändå sätta ribban på en riktigt bra lördag. Planen är att avsluta morgondagen skrikandes hesa när Saade tar hem segern i Schlagern. Drömma kan man väl. Bring it.

Sov gott.

My shoe. 

Like a stone i'll wait for you.

"Stark, blickar jag framåt utan att tänka efter eller känna. Nu kan vad som helst få hända.
Inget ont fastnar eller förstör. Nu har jag lärt mig hur jag gör.
Kärlek och visdom räcker mer än nog. Obeskrivlig lycka och kännedom."


"Fokus på yttre. Dag som natt. Blickar med respekt och annat. Uppmärksamhet, förtjänat. Olika agerande. Ovärderlig.
Vad händer sen? När ljuset släcks och hjärtan är blottade?  När skönhet byts mot vishet?
Är föreställningen över då?"

"Vad är det som händer när jag plötsligt tvivlar och känner skuld?
När det istället borde viktas i guld.
Skuld i form av osäkerhet. En präglad, efter lång erfarenhet.
Vill dra mig långt tillbaka. In i min trygga vrå. Gråta och så.
Vill söka svar men det enda jag hör är en röst som viskar tvivel. Inte särskilt lätt vill jag påstå."

JLOve.

Sommar i Stockholm. Termometern har varit uppe och nosat på +25 grader. Det är ljuvligt. Helt enkelt fantastiskt. Och det är inte bara jag som blommar ut då utan varenda kotte går med ett mysigt leende på läpparna. Like!

Måste bara nämna min svåger, Jörgen. Han är min idol utan någon som helst tvekan. Han levererar hit efter hit och bidrar med musik ut i världen som kommer gå till historien. Jag lovar.
Senast ut är en låt till Jennifer Lopez!!. Den går på repeat i min iPod. Låten gör mig glad och lycklig och jag tänker sommar och ljumma vindar när jag hör den. Glömmer aldrig när jag satt i hans studio och han spelade upp låten för mig. Då visste han inte vem som skulle "få" den. Nu hade Lopez tur. Han är ett geni. Stolt, minst sagt! Keep up the good work.

Här är den..

Hennes album finns ute nu. Köp!

Annars är livet rättvist. Jag mår bra. Har mycket kreativa tankar just nu och får mycket bra tips och bra coaching från underbara människor i min närhet. Innerligt tack! Känns fantastiskt bra.

Ikväll ska Saade sjunga. Är det semifinal 1 av 100 i ordningen? Nåja..  Jag kommer titta. Heja Sverige!

Vad vore livet utan musik? Nada, om du frågar mig.

M.

Ok-hage?

Älskade barn på Norrmalmstorg. 

Dagarna fullkomligt flyger iväg. Det var några dagar sedan jag uppdaterade Blomman. Nu är det lördag kväll och jag sätter snart punkt på en alldeles ljuvlig dito. Egentligen har jag hur mycket som helst att berätta men har inte riktigt ork eller lust att skriva.

Men jag måste berätta om en otroligt intressant inspirationsföreläsning jag och Annica gick på häromdagen. Den handlade om barns självkänsla. Föreläsaren heter Petra Krantz Lindgren. En härlig göteborgartjej med näste på Lidingö. Kloka och tänkvärda ord delade hon med sig av. Hon pratade b la om ok-hagen. Svårt att beskriva det hon sa. Men numera tänker jag just så. Ok-hage. Jag är ok och du är också ok. Väldigt lätt ändrar man hage och befinner sig i jag är ok, du är inte ok. En typisk mamma (jag) tjatar hål i huvudet på ungen och näst intill idiotförklarar honom. "Hur många gånger ska jag behöva säga åt dig." Typ. Jag vill hellre alltid vara i respekthagen där alla är ok.
Två timmar försvann utan att blinka. Flera fina tips fick jag med mig tillbaka och den här dikten gav mig rysningar och en och annan tår letade sig fram. Den är fantastisk. Våra barn är fantastiska.


"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. 
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris som helst." 
Hjalmar Söderberg Dr Glas


Petra rekommenderas varmt.


Gårdagen spenderade jag ensam med mina små barn. I soffan med en mysig film. Nära. Otroligt lycklig över de små liven. Maken var på magisk killkväll ute på Haga. 

Två minuter kvar av lördagen som varit underbar (minus en trolig urinvägsinfektion som gjort sig alldeles för påmind och som ska skrämmas bort imorgon). 

Strålande sol, glada barn, shopping, grillat, vin, goda grannar, sleepover är några mysiga ingredienser. Och med det tänkte jag säga god natt och låta några bilder tala fritt. 

Stora glada såpbubblor

Skugga av ett gungande barn i brinnande solljus.

Syns.

Dermalogica.

Tisdag. Hemma med båda barnen. Vård av Max den här gången. Felix fick en ledig dag. Skönt att hålla sig inne när maj snön föll utanför fönstret. Sjukt.

Max har haft en onoff feber och idag har den varit off hela dagen. I min värld betyder det dagis imorgon. Och så får det bli. Håller tummarna.

Har äntligen blivit övertalad om att tvätta ansiktet med tvål och vatten inte är bra och att jag genast ska sluta upp med det. Att det är uttorkande och inte bra för huden vet jag är big no no. Men jag har jämt tröttnat på alternativen mest för att det är så krångligt med bomullstussar och tjafs. Och har därför alltid återgått till tvål och vatten. Krångel är inte min melodi. Tills nu. Både svägerska och chef har sålt in mig på Dermalogicas produkter. Bl a en gel som är precis som mitt "tvål och vatten." Special Cleansing gel. Beställde igår på visageonline.se Och idag damp det ner ett mail från DHL att jag har ett paket att hämta. Innehållandes just den. Ansiktskräm ger jag mig på att köpa troligtvis imorgon efter att ha provat ansiktsproverna som snällt skickades med i paketet. Investering i mig själv. Bra så!

Annars är tankeverksamheten i full gång. Inte en lugn stund. Bäst att smida medan det är varmt. Det känns som om jag har spridit en del fröer, inte minst på mitt jobb och hoppas på att få se något slags resultat på det. *Hoppas hoppas*
Fick ett roligt mail idag från en chef på vår IT avdelning med ämnesrad: Filmstjärna! Bara en sån sak..
Jag och några till ska vara med i deras introduktionsfilm. Ska under trettio sekunder berätta om vad jag tycker om vår IT. Otroligt kul och tackar som frågar. Hoppas inte skånskan blir några problem :)

Ska lägga mig tidigt ikväll. Läsa en stund och sedan hoppas på att sömntåget äntligen kan dyka upp. Det vore riktigt bra.

Sov gott.

.Femhundra.

Femhundra inlägg i bloggen nu. Femhundra! Well..

Precis klivit på tåget som tar mig mot storstan och mitt jobb. Lämnar en mysig helg bakom där jag och barnen har firat både Valborg och första maj utan make. Gräsänka, alltså. Igår kväll vid 20 var ordningen återställd. Har saknat min fina man. Barnen sin pappa.

Felix hade fotbollspremiär igår. Breviks fotbollsplan hade äran att skola in ett helt gäng nyfikna 05;or. Felix hamnade i ett härligt killgäng på tio därav tre stycken är nära kompisar. Två meter lång och med tårar i ögonen såg jag vår lille kille dribbla bollen och tog instruktioner från tränaren och var en toppen lagkamrat. Stolt, minst sagt. Och kanske urtöntig..

Nu är det måndag igen men jag önskade att det var fredag. Vansinnigt trött, som vanligt. Hade igår en helt galen allergi. Vi pratar pollen. Trodde att, den var hanterbar och inte alls så farlig i år. Det tar jag tillbaka. Då hade inte gårdagen dykt upp ännu. Överjävlig! Och idag besöker jag Apoteket för bra medicin.
För allergin gör mig inte bara trött utan väldigt irriterad, gnällig och omständig. Surtant, med andra ord. Hur charmigt som helst! Och att termometern visade +1 utanför fönstret idag gör inte saken bättre. Fram med långkallingar och mössor igen grabbar. Poppis? Gissa.

Rullar in på Östermalmstorgs tunnelbana och det är mitt stopp. Slut på ironi och självömkan. Det är nu jag tänker välja att tänka positivt istället.
Sa jag att annars är jag både väldigt tacksam och lyckligt lottad. En lycklig surtant, helt enkelt.

Have a good one.