Madeleine Santiago Art

onsdag 25 maj 2011

.vaRios poemas.

"Svårt när luften går ur och förtvivlan och ängslan står näst på tur.
Ryggradslöst försvann du ur mitt liv. Bitter eftersmak, sårat hjärta. Kärlek var aldrig ett alternativ."
                                      

"Blir påmind när jag tittar på dig att vara i stunden är viktig även för mig. En klok person en handfull år ger eftertanke värt att tänka på. En annorlunda syn, en jag faktiskt förstår.
Jag saktar ner. Prioriterar tiden med dig mycket mer. Magiskt, allt fint som du ger.
Dagtäta rum. Varje dag."
    
                                                      
"Drömmer om dig natt efter annan. Dina händer, dina läppar allt smälter samman.
I din famn, mjuk och go vill jag stanna och få ro.
En önskan har jag kvar. Skyndar mig att somna, där finns du och du är allt jag har. Och det var allt vad min önskan innebar."



M.


(Snälla, spekulera inte i hur jag mår. Eller vad som har hänt. Allt handlar inte om mig och mitt liv när jag skriver dikter utan är bara ord. OK!) 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar