...

Tack alla för värmande ord. Det betyder mycket.
Jag ska ta alla fina hälsningar och er värme och skicka vidare till min familj.
Jag behåller lite själv... Det behövs.

Det är ofattbart.

Samtidigt, några hus ifrån mig, ligger min älskade vän med värkar. Väntan på att åka till BB för att föda sin son. Kanske idag.
Jag är så glad för er skull! En sån lycka! Ni klarade det..
Mina känslor krockar. Totalt.
Kan inte låta bli och tänka på, ett liv som tar sitt sista andetag och ett annat som tar sitt första. Livets konstiga cirkel?

Mina föräldrar är hos min bror och Sofia. Alla i en verklighet som är oerhörd svår att greppa och finna sig i. Det finns inga ord.
Ett stort svart hål.
Älskade Sofia. Jag brister..

Vill inte vara 60 mil ifrån er. Det värsta är, det känns som om det är 600 mil. En hel evighet bort.
Ledsen.. Så ledsen.

Vill inte vara ensam. Christian vill inte åka ifrån oss heller. Men han måste.

Tredje juni 2010. Det är idag det. Och?