Un nuevo dia..

Befinner mig i Kristianstad och hos mina gosiga föräldrar.
Det känns ok. (Även om mina tankar är splittrade. Många av mina tankar finns hos mina barn och man. Max är ff dålig i hög feber).
Det äts och dricks gott. Det skrattas en del. Det känns ok. Men ett fruktansvärt ok. Om ni förstår..

Jag har äntligen fått träffa både både min bror och Sofia och resten av familjen. KLUMP i magen.
Men bara att få vara i deras famn. Få ge kärlek och så mycket stöd som jag bara kan, är guld värd! Jag finns här för er älskade ni!

Vi åkte förbi kyrkogården där älskade Victor ska begravas. De hade redan grävt upp och gjort plats. Förberett.
Sofia hade packat en påse med kläder som hjärtat ska ha på sig. Åh... Nu brister det en aning igen.
Det borde vara förbjudet att begrava sina barn.
Jag har barn! Vill aldrig uppleva det.. Aldrig!

Älskade Carolina, Victors vackra syster. Ska komma upp till oss i Stockholm snart. Byta miljö. Försöka läka. Då ska vi rå om henne.
Sen blir det Sofias tur! Då blir de SPA gumman.
Jag måste kunna göra något!!

Nu är det kaffe och kortspel med mamma och pappa. Och så lite vin och spansk musik på det.

Adios..