Madeleine Santiago Art

fredag 4 juni 2010

Lugn kväll.

Barnen har precis somnat. Våra små älsklingar.
Jag njuter av dem. Med dem. Dem är helt förtrollande och underbara.
Jag tackar gud för att vi har dem. Våra barn är bara till låns. Jag vet. Men då vill jag låna dem för resten av mitt liv i såfall.

Är extra hönsig och försiktig nu. Det sker per automatik. Inbyggt. Vill vara med dem. Mysa och gosa med dem. Extra mycket.
- Gå ut, sa Felix till mig strax innan han somnade. Kunde liksom inte slita mig..

Orkar inte titta på TV. Sitter hellre vid datorn. Skriver lite. Surfar lite.
Dricker vin. Äter ostbågar (jo, det är sant, bästa kombon!! Njet.)
Har tänt ljus. Myser. Tänker. Spelar bra musik. aLL By mY selF! Det går det också.

Väldigt tomt utan min man.

Var över hos våra goda grannar en stund ikväll. Så fina. Underbar familj. Skönt att ha dem så nära. Fick dessutom gosa med deras bedårande lilla femveckors flicka. Kärlek.
Fler barn? Ja, tack!

I morgon kommer Annica hem med deras nyfödda lille kille. Hoppas få en liten glimt på honom. Han är ju så efterlängtad.

Har pratat med min bror idag.
Jag älskar dig oerhört mycket! Va stark hjärtat. Finn styrkan i varandra. Försök.

Har precis beskådat en väldigt vacker solnedgång. Jag sa ju det.. Idag har solen varit lite extra allt. T.o.m vid nedgång. Om inte vackrast då..TACK!

Ursäkta. Vill jag säga. Det är lika bra. Det blir kanske jobbigt att läsa Spanska Blomman ett tag framöver. Jag skriver ju av mig. Måste få ut det. Hoppas på förståelse...

Carpe Diem

M.




1 kommentar:

  1. Jag kommer att vara här och förstå. Skriv av dig du, det är läkande. Stor kram till dig fina!

    SvaraRadera